Kulturen dör. Slåss!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kiruna dog inte, slagorden kom på skam - det är inte längre fråga om att Kiruna ska dö. I måndagens ledarartikel jämför Olov Abrahamsson Kiruna, då, på 1980-talet med Kiruna i dag, ett helt annat samhälle. Han sammanfattar med att säga att de goda tiderna märks i kommunkassan och att mycket hänger ihop med utvecklingen i gruvnäringen.
På vilket sätt märks det? Jo, i investeringsbudgeten. Kenneth Stålnacke berättar för Olov Abrahamsson om satsningar som är på gång. Kommunen satsar på nytt äldreboende på Lombolo, 200 miljoner kronor i nya Raketskolan med sin sporthall, upprustning av Badhuset för 70 miljoner kronor. Och kommunen för diskussioner med Kiruna FF och LKAB om att bygga en tältinomhushall för fotboll, friidrott, golf med mera.
Tänk om vi också fick uppleva att Kiruna kommun, genom Kenneth Stålnacke, med samma självklarhet deklarerade att man tillsammans med landstinget och Kent Ögren för diskussioner med Kiruna Konstgille, Sveriges Konstföreningar, Norrbotten och andra kulturbärande föreningar och LKAB om ett Stadshus med konstmuseum, lokalhistoriskt arkiv, bildarkiv med mera. Är det en nåd att stilla bedja om?
µ