Bo Johansson, Stefan Andersson, BoAnders Arvidsson, Eivy Blomdahl, Birgitta Gidblom, Lars U Granberg, Roland Kemppainen, Ulf Kero, Monica Nordvall Hedström. Gunnel SandlundNog måste ni väl ändå vara läskunniga i polisstyrelsen? Det är inte jag som pratar om machokulturer! Jag hänvisar i min debattartikel till polisforskningen och Umeå-rapporten som talar om machokulturer. Och mitt framåtsyftande förslag är utbildning.
Vad är det som är så farligt med Arbetsmarknadsdepartementets rapport om polisens arbetsmiljö och kvinnliga polisers arbetsvillkor, som legat på Bo Johanssons bord i flera månader nu, så att (S) och (V) bland annat känner sig tvingade att frisera bilden med politiska PR-pamfletter?
Det är att svika anställda i myndigheten som far illa på grund av dåliga arbetsvillkor och dålig arbetsmiljö!
Luleå Tekniska Universitet och institutionen för arbetsvetenskap forskar framgångsrikt kring machokulturer i bland annat Norrbotten. Definitionen av machokulturer lyder som följer:
Präglas av laganda, lojalitet, ömsesidigt förtroende, en vilja att testa varandra och veta vad grabbarna i gruppen går för. Det finns en vi och de-känsla.
Det är grabbigt, tufft och humorn är rå men hjärtlig. Man testar gränser, trackar neråt, håller masken, låtsas inte ha ont, tar onödiga risker, använder ogärna skyddsutrustning. Man utför det som är tungt och farligt och ber inte om hjälp för det skulle kunna vara ett tecken på svaghet.
Vill inflika här att det finns en slags machokultur definierad också på enkönade kvinnliga arbetsplatser.
Mod är att välja kunskapens väg och att sätta ord på dammråttor, inte hålla på att sopa viktiga frågor under mattan och svika uppdraget!