Striden om pensionsavtalen i Lulebo kulminerade på Internationella kvinnodagen, när styrelsen för Lulebo AB tvingades backa från de pensionsavtal som man tecknat med Lulebos VD och sju chefer i ledningsgruppen. Avtalen skulle ha kostat många miljoner för Luleå kommuns skattebetalare och strider dessutom mot den policy om pensionsålder och ersättningar som antagits av kommunfullmäktige i Luleå.
Det var nödvändigt agerat av Karl Petersen att i kommunfullmäktige i slutet av februari stoppa valet av ny styrelse efter att han fått kunskap om pensionsavtalet.
Det märkliga är däremot att det är de kvinnliga ledamöterna i styrelsen som på självaste internationella kvinnodagen av kommunalrådet får bära hundhuvudet för att de ingenting sagt. De satt dessutom inte i Lulebos styrelse när det första avtalet slöts i november 2005. Inte ens i februari 2006 när avtalen med de sju cheferna i ledningsgruppen slöts satt de i styrelsen.
Det var först efter valet 2006, alltså i början av 2007 när den nya mandatperioden började för nämnder och styrelser som de blev invalda som ledamöter i Lulebos styrelse. Det måste väl i första hand vara ordförandens uppgift att föra styrelsens talan gentemot kommunledningen och koncernstyrelsen. En ordförande som själv suttit som kommunalråd i flera år och borde känna till vad som gäller.
Samma förutsättningar måste gälla för alla anställda i kommunen. Finns det ett beslut om 65-årig pensionsålder, som dessutom beslutats i kommunfullmäktige, så ska det gälla alla. Vill man som anställd gå i pension tidigare finns möjligheten för alla att begära förtida pension och med möjligheten att begära uttag av den rättmätiga pensionen som alla får utbetald om man arbetar fram till 65 års ålder.