Lägg inte ut försvaret på anbud
Under senvintern 2010 har det framkommit att svenska staten använder privata säkerhets-företag för att sköta säkerheten på svenska ambassader i krigszoner. Ungefär samtidigt som detta rapporterades i media, framkom det att försvarsmakten för att ha råd med omställningen från ett minimalt värnpliktsförsvar till en ännu mindre krigsmakt byggd på yrkessoldater måste minska på antalet regementen, flottiljer och utbildningsgrupper för hemvärnet.
Foto: Gervasio Sanchez
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Givetvis kan det vara så att undertecknade lever i det förgångna eller kanske rent av bara inte förstår, men det verkar ändå för en skattebetalare underligt att övergången från det påstått för stora folkförsvaret till det närmast obefintliga yrkesförsvaret skulle bli så dyr att enda sättet att genomföra sagda övergång är att ytterligare minska storleken på det yrkesförsvar som enligt sina förespråkare skulle bli så effektivt, både avseende kostnader och försvarsförmåga.
I förlängningen kan det kanske därför te sig lockande för en del beslutsfattare att rent av, som en form av outsourcing, lägga ut delar av försvarsverksamheten på entreprenad. Detta har gjorts förr i andra länder, till exempel det gamla Rom och i 1920-talets Tyskland och det kan göras hos oss om vi inte ser upp.
Självfallet påstår vi på ingalunda sätt att de säkerhetskonsulter som i dag svarar för koordinationen av säkerheten på svenska installationer i farliga områden skulle utgöra ett svenskt Blackwater. Men det är värt att påpeka att vi är ute på farliga vägar om statsledningen väljer att fortsätta på den inslagna kursen och tillåta att privata aktörer tar på sig den rätt till våldsutövande i det allmännas tjänst som staten hittills haft ensamrätt på.
I den statligt utövade verksamheten finns alltid ett inslag av parlamentarisk kontroll, något som inte alltid är fallet i olika typer av frikårer eller säkerhetsföretag som ställer sina tjänster till förfogande för den uppdragsgivare som för tillfället ger det bästa anbudet.
Det måste vara självklart att våld i statens tjänst bara får utövas under statligt överinseende och att de som utövar våld till landets försvar alltid ska vara ansvariga för sina handlingar inför folkets valda representanter.
Vi är i dag inte framme vid det läge vi ser i till exempel USA där privata företag för en sorts krig åt staten. Vi är inte ens nära ett sådant läge, men det är ändå klokt att lära av andras misstag och undvika den amerikanska situationen där gränserna så sakteliga suddas ut mellan landets rätt att försvara sig mot angrepp och privata aktörers vinstdrivande verksamhet på det område som staten och dess medborgare tidigare hade ensamrätt på.