Det finns flera exempel där man kan visa att det är kostnadseffektivt att förlägga verksamheten till mindre orter som inte är i direkt anslutning till storstäderna i södra Sverige. Personalomsättningen är lägre än i storstäderna vilket påverkar personalomkostnaderna i positiv riktning samtidigt som lokalkostnaderna ofta är mycket lägre än i storstäderna.
Men de faktorerna verkar inte tillmätas någon större betydelse när det på någon myndighet, eller annan verksamhet, finns någon som tycker att allting skulle fungera mycket bättre bara man fick förlägga verksamheten till någon av storstäderna.
Nu senast är det skatteverket som har för avsikt att lägga ned ett stort antal kontor runt om i landet och centralisera verksamheten. Av den information vi hittills har fått angående skatteverkets planerade omorganisation påstås det att servicen blir bättre av att centralisera och flytta stora delar av skatteverkets personal och verksamhet till ett mindre antal orter men med ett större antal invånare.
Detta ställer vi oss mycket frågande till.
Så vitt vi vet har de olika kontoren i Norrbotten, som nu hotas av nedläggning, både gett god service och fungerat effektivt. Hur blir servicen och kompetensen, när det gäller att handlägga ärenden rörande utländska företag och utländsk arbetskraft som det finns rätt mycket av i Kiruna just nu, bättre av att lägga ned Kirunakontoret? Hur kommer den speciella situationen i Haparanda med stor andel gränsöverskridande verksamhet att klaras när man lägger ned Haparandakontoret?
Är det verkligen rimligt att Piteå, som är en av de två större städerna i länet inte har ett skattekontor på orten?
Använd den nya tekniken till att utveckla och förbättra samhällsservicen i hela landet i stället för att nedmontera verksamheter och utarma landsbygden.
Maria Öberg
Lars U Granberg
Karin Åström
Leif Pettersson
riksdagsledamöter