Låt debatten handla om försvaret, inte arbetsmarknaden
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det visade sig att ingen av deras farhågor var befogade och att de således drattade på den fiktiva ändan. Så bråttom har man alltså att kritisera regeringen och dess politik att man förlitar sig på rykten när man gör sina utspel.
När det nu avslöjades att ÖB inte föreslår nedläggning av vare sig jägarbataljonen i Arvidsjaur eller flottiljen i Luleå så kan somliga ändå inte hålla sig från att mumlande antyda att försvarsmakten nog ändå vill flytta jägarbataljonen, för det har man minsann tidigare sagt.
Det vore hälsosamt om den försvarsdebatt som nu kan förväntas, inför det att regeringen släpper sin försvarspolitiska inriktningsproposition, handlar om försvars och säkerhetspolitik och inte om regional- och arbetsmarknadspolitik.
Om argumenten handlar om militära utbildningsbetingelser istället för antal arbetsplatser och skattekraft så torde debattörernas trovärdighet öka.
Det är kanske bra att veta att det faktiskt är före detta planeringsöverstar och försvarsgrensgeneraler som på 1990-talet lade grunden för den försvarsmakt vi har i dag.
I ambitionen att behålla så många brigader, flygdivisioner och fartygsförband som möjligt så övertalade försvarsledningen, med hjälp av den militära underrättelsetjänsten, dåtidens regerings- och riksdagspolitiker att sänka kraven på beredskap. Jag vet för jag var där.
Därutöver har vi den säregna idén att Sverige försvaras bäst genom att vi deltar i fredsbevarande och fredsskapande aktioner utomlands. Det har visat sig vara förödande för försvarsmakten och mycket dyrt.
Därför står vi alltså med en löjeväckande liten försvarsmakt som inte är tillgänglig och användbar men kostar lika mycket den gjorde förr i tiden när vi kunde mobilisera hundratusentals man på 48 timmar.
Det är mot den bakgrunden som regeringens inriktning med stående förband, kontraktsanställd personal och frivillig rekrytering är positiv. Den bryter den nedåtgående spiralen, gagnar yrkeskunskapen och gör att vi tvingas tänka om. Sen kan man ju ställa sig frågande till numerären.
Det är ju otvivelaktigt lite märkligt att Finland tycks få så mycket mer försvarsförmåga för så mycket mindre pengar. Men det är finans- och skattepolitik och det lämnar jag därhän.