Låt vattenkraften utveckla bygden
Foto: Magnus Pehrsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Alta har människorna framtidstro och tar till vara på möjligheterna. Norges kraftfulla distriktspolitik ger goda förutsättningar. Ett viktigt inslag är att kommunerna får del av de stora värden som det strömmande vattnet genererar.
Nyligen gästade jag landsmötet med Landssammanslutninga av Vasskraftskommuner (LVK), de norska vattenkraftskommunernas organisation, i Alta. Trettio år efter bildandet 1979 är LVK en stark kraft i Norge. På plats var 343 företrädare för de 170 med-lemskommunerna.
Kommunernas del av de värden vattenkraften skapar uppgår till ungefär sex miljarder norska kronor varje år. Det är ersättningar för de omfattande ingrepp som gjorts i den lokala miljön för att samhället ska få tillgång till energi.
Stora områden har dämts över när vattenkraften byggdes ut, älvar har torrlagts och möjligheterna till jord- och skogsbruk, friluftsliv, fiske och turism har försämrats eller omöjliggjorts.
Om det rättmätiga i denna kompensation råder enighet. Det var en fröjd att höra företrädare för de norska partierna från
höger till vänster inför landsmötet garantera att kommunerna långsiktigt ska få
del av de resurser vattenkraften produ-cerar. När värdet ökar ska även de kommunala intäkterna från kraftproduktionen växa.
Genom systemet blir kommunerna mindre beroende av stöd från staten och kan med egna medel långsiktigt planera för investeringar och utveckling. Självstyret stärks och framtidstron växer även i glesbefolkade utkantskommuner.
Kontrasten till förhållandena på vår sida av Kölen är drastisk. Här går de rikedomar som vattenkraften skapar till kraftbolagens svällande kassakistor och till statskassan. De kommuner som släppt till sina forsar får knappast någon kompensation alls. Att stora kraftkommuner som Ragunda och Jokkmokk har landets högsta skattenivåer, och ändå tvingas till stora nedskärningar i servicen till medborgarna, är absurt.
Detta vill vi i Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner (FSV) med över 40 medlemskommuner, ändra på. Vi har föreslagit att åtminstone hälften av den statliga fastighetsskatten på vattenkraftsanläggningar, i år 2,9 miljarder kronor, ska gå till de kommuner och län som släppt till sina forsar. Det är politisk vilja det handlar om.
Att bevista ett landsmöte med LVK är inspirerande. Vårt arbete i FSV för att vattenkraften även i Sverige ska bli en stark lokal utvecklingskraft är en kamp för rättvisa och utveckling.