Liten chans för ett nytt direktiv
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Betänkandet är ett svar från EU-domstolen i fallen Laval, Ruffert och Viking. I dessa antifackliga avgöranden har EU-domstolen slagit fast att medlemsländerna måste skriva om lagstiftningen enligt utstationeringsdirektivet .
Med ett omförhandlat direktiv (plus ett socialt protokoll) hoppas utskottsledamöterna att förhindra framtida Lavaldomar i EU-domstolen.
Nästa steg är att EU-parlamentet behandlar Jan Anderssons betänkande i plenum under andra hälften av oktober. Han hyser förhoppningar om att få en majoritet i parlamentets omröstning.
Men Jan Anderssons betänkande har åtminstone två inbyggda svagheter.
För det första: Iniativets betänkande utmynnar i resolutioner, inte i lagändringar.
Betänkandet måste fångas upp och föras vidare av EU-kommissionen om det ska få någon praktiskt betydelse.
Hur troligt är det efter kommissionens agerande i till exempel Lavalmålet?
För det andra: Om Jan Andersson, mot förmodan, skulle förmå övertala EU-kommissionen att lägga förslag om att omförhandla utstationeringsdirektivet, då reser sig nästa fråga: varför skulle en revidering av direktivet leda till omförhandlingar som Jan Andersson eftertraktar?
Ett eventuellt ändringsförslag från kommissionen hamnar på ministerrådets och parlamentets bord.
Därefter ska dessa institutioner försöka komma överens oc h eventuellt godkännas av en kvalificerad majoritet i ministerrådet och en majoritet i parlamentet.
Socialdemokraterna har 216 av totalt 785 ledamöter i EU-parlamentet.
Utsikterna för en omskrivning av utstationeringsdirektivet i enlighet med Jan Anderssons intentioner är därmed ostadiga.
Minst sagt.