LO drar tveksamma slutsatser om arbetsrätten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nyberg hakar upp sig på en begreppsdiskussion. Poängen är inte vad vi kallar saker och ting för, utan vilken lagstiftning som är önskvärd.
Den borgerliga regeringen och socialdemokraterna kunde och borde krävt klara skrivningar i Lissabonfördraget som fastslår att EU inte ska ha synpunkter på svenska kollektivavtal och konfliktåtgärder. Men dessa partier sa ja till ytterligare maktförskjutning från riksdagen till Bryssel, utan att kräva några som helst garantier för den svenska arbetsrätten.
Hur ska vi trygga svensk arbetsrätt med kollektivavtal och konfliktåtgärder?
Lars Nyberg menar att de lagstiftningsåtgärder som krävs på EU-nivå i första hand är en ändring av EU:s så kallade utstationer-ingsdirektiv.
Därmed man kommer att slippa nya Lavaldomar, enligt argumentationen. Men detta är en riskabel väg att gå.
Om kommissionen och medlemsländerna ser över utstationeringsdirektivet, är det inte säkert att den nya lagstiftningen kommer att gynna löntagarna. Kommissionen har inte visat något större intresse för att värna om arbetsrätten.
Dessutom ser inte flera av de nya EU-länderna Lavaldomen som ett problem. Socialdemokrater från flera EU-länder anser att det är okej att deras arbetstagare konkurrerar med lägre löner i västra Europa. Det visade sig med tydlighet då EU-parlamentet nyligen röstade om en rapport om EU och kollektivavtalen.
De lagar som styr den svenska arbetsmarknaden borde självfallet stiftas av Sveriges riksdag, så att de är anpassade efter de förhållanden som råder i vårt land. Den borgerliga regeringen och socialdemokraterna borde inte ha sagt ja till Lissabonfördraget utan att säkra den svenska arbetsrätten från klåfingriga EU-beslut.
Även Lars Nyberg borde rimligtvis instämma i detta.
µ Svar till Lars Nyberg, NSD Debatt den 3 december.