Lojal mot vem och vad?
I efterdyningarna till FRA-lagen om signalspaning vill jag diskutera begreppen lojalitet och om syftet med lagen. Syftet först. En av folkpartiets främste förespråkare för lagen anser att vi motståndare till lagen bortser från syftet med den. Vilket skulle vara att motverka terrorism och skydda svenska soldater på utlandsuppdrag mot attentat.
Foto: Linda Forsell / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det förefaller inte heller troligt att hot mot svenska soldater i utlandstjänst skulle avslöjas genom att följa mobilsamtal över den svenska gränsen!
Nej, för mig är lagen ett utslag av storebrorstänkande hos makteliten (inklusive även sossarna, vars invändningar emot den var väldigt bleka och mera taktiska än sakligt grundade!).
Även trosvissa kommunister anser att de till synes vackra målsättningarna i deras ideologi ska överskyla de grymma resultat som ideologins tillämpning resulterar i.
För min del har jag svårt att se att ändamålet (syftet) helgar medlen. Av frukten känner man trädet!
Företrädare för allianspartierna anser att en riksdagsledamots främsta lojalitet ska vara mot partiet, och regeringen, vilket reducerar riksdagen till ett transportkompani. Om ledamöter följer sin egen väg så blir det omöjligt för en majoritet och regering att fungera, en princip som känns igen från den tid som socialdemokratin styrde Sverige.
Inte heller det argumentet köper jag. Vem har sagt att det ska vara enkelt att regera?
Det känns fel om folkvalda byter åsikt därför att deras parti gör det. Som liberal anser jag att lojaliteten hos våra folkvalda ska finnas emot de ideologier de företräder och till deras samveten.
Ideologi och samvete måste väga tyngre än partilojalitet.
När jag (i DN) läser om hur en tjänsteman hos centern vänt sig till en bloggares arbetsgivare, i ett uppenbart syfte att påverka denne för att tysta bloggaren som är moståndare till FRA-lagen, då blir jag förtvivlad.
Denne (c)-företrädare motverkar, genom sitt agerande, den fria debatten som är en av grundstenarna i den demokrati de säger sig vilja försvara.
Det är missriktad lojalitet. Och visar att ändåmålet inte helgar medlen. Demokratin skyddas inte med odemokratiska metoder.