Luktsinnet får inte styra näringslivet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och nu ska ärendet tas upp i miljööverdomstolen.
Vi har svårt att uttala oss om hur känsliga grannens eller kammarrättens näsor är, men vi anar problem med att döma efter luktförnimmelser.
En upplevelse av lukt är en personlig upplevelse. En person kan tycka att det luktar och en annan att det inte gör det. Om det norrbottniska näringslivet ska hamna i händerna på människor som tycker att det luktar "för mycket" så är många näringar i farozonen.
Man blir inte sjuk av lukt. Det är inte hälsovådligt. Sjuk kan man bli om utsläppen innehåller skadliga ämnen som påverkar hälsan.
Näringslivet har ett hårt regelverk att hålla sig till för att ta bort skadliga ämnen från sina utsläpp, men att därtill kunna eliminera all lukt som olika människor säger sig ha en upplevelse av är ju att driva saken in absurdum.
Att norrbottniska jordbrukare har lätt för att hålla sig för skratt är inte ett dugg märkligt, då svindyra investeringar hotar. Investeringar som dessutom inte kan garantera att all lukt försvinner.
Vad händer om grannen säger att det luktar i alla fall? Vem ska kunna överbevisa grannen om att det inte luktar? Genom att domstolen åker dit och luktar? Men lukt är som sagt en personlig upplevelse.
En lång rad näringar hotas ifall människor i deras närhet skulle få för sig att det luktar och hänvisa till domstolen som prejudicerande fall.
Vänsterpartiet i Norrbotten stöder det kloka yttrandet från miljönämnden i Luleå. Vänsterpartiet känner oro inför vad som skulle kunna bli effekterna av att domen blir prejudicerande.
Och då handlar det inte längre om enbart jordbruk.