Svar till insändare ”Luleälven, bortom all räddning?”, publicerad den 25 augusti:
Vattenkraften får en allt viktigare roll. En övergång till mer vindkraft, som byggs över hela landet från norr till söder, kräver elproduktion som kan reglera vindkraftens variation. Den uteslutande källan för denna reglering finns i form av vattenkraft i norrlandsälvarna. Luleälven kommer ha en mycket viktig roll i det framtida förnyelsebara och fossilfria energisystemet i Sverige.
Utbyggnaden av vattenkraft i Luleälven som gjordes efter beslut av regering och riksdag innebar ett stort ingrepp och medförde en påtaglig förändring av landskapsbilden och naturmiljön. Överdämning av markområden förändrar landskapet och skapar mer sjölika system där det tidigare fanns forsar, strömsträckor och selområden. Eftersom vattenkraften nyttjar vattendragens fallhöjd för att tillvarata vattnets rörelseenergi leds vattnet på många platser förbi de ursprungliga ström- eller forssträckorna vilket skapar torrfåror med litet eller inget av det ursprungliga flödet.
Regleringen har inneburit att förutsättningarna för den vattenlevande faunan och floran väsentligt har förändrats och på många platser övergått till ett mer sjöliknande tillstånd vilket gynnar arter som abborre och gädda. Men det finns fortfarande kvar bestånd av exempelvis harr och öring, på vissa håll i relativt hög omfattning. Lule älv är inte den älv den var innan regleringen, men vi håller inte med om påståendet i insändaren att ”Älven är död”.
Vattenfall samverkar med forskare och myndigheter i ett flertal initiativ för att miljöanpassa vattenkraften utan att väsentligt påverka dess produktions- och reglerförmåga. Branschgemensamma projekt som Kraft och Liv i Vatten (KLIV), Krafttag ål samt lokala initiativ i bland annat Dalälven, Luleälven och Umeälven studerar åtgärder som kan gynna miljön. I Umeälven studeras åtgärder som till exempel naturanpassade erosionsskydd för att förstärka strandvegetation och motverka iserosion, något som gynnar även vattenmiljön.
I Luleälven utreder Vattenfall åtgärd av vandringshinder som regleringen skapar mot biflöden, i syfte att förstärka vandrande bestånd av till exempel harr och öring. En sådan åtgärd har testats i bl.a. Langas och Skalka. I Purkijaure i Lilla Luleälven planerar Vattenfall att restaurera en grunddamm och längre strömsträcka som är rensad för flottning. En studie pågår i samverkan med länsstyrelsen om möjligheten att göra habitatförstärkningar av strömvattenmiljöer i regleringsmagasin, i syfte att gynna strömvattenlevande arter. Vi samverkar också med myndigheter kring större restaureringsprojekt i Luleälvens biflöden.
Vattenfall är det kraftbolag i Sverige som satsar mest pengar och resurser på forskning och utvecklingsinsatser med syfte att hitta miljöåtgärder med god miljönytta och liten påverkan på vattenkraften och dess viktiga roll i det framtida förnyelsebara energisystemet.
Luleälven, tillsammans med alla andra älvar i Sverige, omfattas av såväl den svenska som den europeiska miljölagstiftningen. Enligt EUs ramdirektiv för vatten ska en avvägning göras mellan miljö- och energiintresset innan åtgärder vidtas. Det är samma avvägning som hanteras i det svenska lagförslaget som för närvarande är ute på remiss. Miljöåtgärder i en reglerad älv som Luleälven ska, för att kunna genomföras, ge en väsentlig ekologisk effekt. Men, om åtgärderna samtidigt visar sig ha en stor negativ påverkan på elförsörjningen ska undantag tillämpas och åtgärderna utebli. Därmed kommer åtgärder i Luleälven med största sannolikhet inte bli lika omfattande som i mindre älvar. Detta ligger helt i linje med den europeiska miljölagstiftningen.