Det är med förvåning man för en tid sedan kunde läsa att Luleå kommun har överklagat ett beslut som är taget i politisk enighet i socialnämnden. Det gäller hyressättningen för de funktionshindrade ungdomar som bor i gruppbostäderna på Nygatan 11 som, efter en flera år lång kamp, äntligen har fått maxhyra införd i sina lägenheter.
Många är de politiker som engagerats
i frågan men framförallt är det ungdomarna själva och deras föräldrar och vårdnadshavare som har bedrivit opinion mot den "orättvisa hyressättningen". Socialnämnden tog då, efter flera år, ett beslut som innebar att hyran i gruppboendena skulle jämställas med hyrorna i de övriga lägenheterna i fastigheten.
Den hyressättningen fastställdes också
i hyresnämnden. Ungdomarna slapp därmed betala drygt 25 procent mer i hyra än övriga hyresgäster i huset.
Att kommunen nu har anlitat en advokatbyrå i Stockholm för att "få veta vilka principer som gäller vid hyressättning" är för mig en gåta. Trots att ledande chefer inom socialförvaltningen och socialnämndens avgående ordförande godkänt överklagandet och säger att "det finns inga som helst planer på att ändra beslutet", så kan man förstå den oro som finns hos de boende och deras föräldrar. Dessutom handlar ett överklagande troligen om en stor summa pengar.
Enligt Hyresgästföreningen kan Luleå kommun på ett enklare sätt få reda på vilka principer som gäller genom att gå igenom tidigare rättsfall som gällt gruppboenden. Det ligger ganska nära till att tro att Luleå kommun hoppas på ett positivt utslag i tvisten så att de styrande socialdemokratiska politikerna ska kunna ändra på det tagna beslutet. Socialchefen påstår att överklagandet är av en "akademiskt karaktär" som inte ska påverka dem som bor där.
Jag hoppas att det inte ska bli så för politikerna i Luleå kommun att beslut ska överklagas för att Luleå kommun ska få reda på om det har räknats rätt. Det är inte sådant vi ska lägga pengarna på. Vi har viktigare
prioriteringar att göra.