"Makt korrumperar"
Foto: Rolf Höjer / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som fackligt aktiv på gräsrotsnivå inom LO-familjen, (Metall och Kommunal) mellan 1976 och 1995 kunde jag konstatera att "makt korrumperar" även inom denna sektor i samhället.
Fackligt förtroendevalda som under många år på heltid satsar på karriär och avancemang i hierarkin, tappar sina referenspunkter till de medlemmar man ska företräda. Man tar istället till sig de normer och värderingar som är härskande hos dem man är satta att "bekämpa".
Två exempel från min tid som förtroendevald bekräftar detta. Mårten Ström och undertecknad var båda medlemmar i Metall avdelning 173 i slutet på 70-talet. Vid ett avdelningsmöte beslutades att satsa 1 miljon av medlemmarnas pengar i aktier med hopp om större avkastning än vad vanlig bankränta gav.
Undertecknad överklagade beslutet till förbundsstyrelsen med hänvisning till stadgarnas skrivning om medelsplacering. Förbundsstyrelsen knäppte avdelningen på näsan och miljonen placerades i ett räntebärande konto hos ett försäkringsbolag som stod fackföreningsrörelsen nära.
Kommunals förbundsstyrelse beslutade i början av 1990-talet, mot medlemmarnas vilja, att slå ihop alla avdelningar i Norrbotten till en storavdelning. I samband med detta deltog jag i en arbetsgrupp som skulle lägga förslag på nivåer för ersättningar till förtroendevalda.
Efter några möten konstaterade jag att det fanns två synsätt. Mitt var att en förtroendevald med fackligt uppdrag inte skulle förlora ekonomiskt på detta i jämförelse med sin ordinarie arbetsinkomst.
Det andra synsättet var att förtroendevalda med fackliga uppdrag skulle tjäna så mycket som möjligt på detta, vilket också röstades igenom på ett representantskapsmöte.
Det kan i detta sammanhang konstateras att jag på fyra dagar som ombud vid Kommunals kongress hade lika mycket i ersättning (arvode, förlorad arbetsförtjänst, traktamente) som jag hade i månadslön på mina 75 procents arbete i hemtjänsten.
Mårten Ström har i stora delar rätt i sin analys av hur läget är idag, däremot har han inga visioner för framtiden.
Lösningen Mårten måste väl vara att svensk fackföreningsrörelse blir en kamporganisation mot personlig girighet, egoism och kapitalism.
µ Svar till Mårten Ström, NSD Debatt den 9 april.