µ Svar till Karl Petersen och Yvonne Stålnacke, NSD Debatt den 23 maj.
Från årsskiftet kommer en ny kollektivtrafiklag att införas. Regeringen har haft fokus på samordning och ökad effektivitet när de i lagen samordnar alla samhällsbetalda resor under en ny kollektivtrafikmyndighet i varje län. Detta är en del av ett arbete för en kollektivtrafik i utveckling där målet är en dubblering av kollektivtrafikresandet.
Som kollektivtrafikresenär i Norrbotten finns det mycket mer att önska. Samordningen mot, och utvecklingen av, den spårbundna kollektivtrafiken är vår stora utmaning för framtiden. Men redan i dag finns det mycket att göra när det gäller samordningen mellan kommunernas kollektivtrafik och länstrafiken. Det märks inte minst bland oss Luleåbor som bor i sörbyarna eller i norra kommundelen som Luleå kommun har valt bort helt med sin lokaltrafik.
Under ett halvt års tid har jag fått chansen att arbeta med, och vara med och utforma den kollektivtrafikmyndighet som ska utveckla och samordna länets samhällsbetalda trafik framöver. Där har även Yvonne Stålnacke funnits med som representant för Luleå kommun.
Att Karl Petersen står som undertecknare av en av årets mest inskränkta debattartiklar kring kollektivtrafiken är kanske inte så förvånande, eftersom han alltid satt det helägda bolaget Luleå lokaltrafiks intressen före kollektivtrafikens utveckling i ett större perspektiv. Men att Stålnacke också skriver under skrämmer mig.
Yvonne Stålnacke har haft full insyn i det utredningsarbete som vår arbetsgrupp genomfört och vet mycket väl att stora delar av det de beskriver inte är genomförbart. Det finns många starka logiska skäl till varför det just nu verkar bli 13 kommuner och landstinget som är överens om arbetssätten kring den nya kollektivtrafikmyndigheten. Då är det lite övermaga av Luleå som ensam kommun ställa sig på sidan om och driva en helt annan linje samtidigt som de säger sig vilja vara hela länets motor.
Arbetsgruppen som tagit fram förslaget föreslår att landstinget blir huvudman för den nya kollektivtrafikmyndigheten. Det finns ett överväldigande stöd för denna lösning bland länets kommuner eftersom det är den enda lösningen som säkerställer en långsiktig utveckling av kollektivtrafiken i länet där ett transportövergripande länsperspektiv kan bibehållas.
Länstrafiken och samtliga kommuner utom Luleå upphandlar sin trafik full konkurrens. Bara Luleå har ett helägt kommunalt bolag fått leva vidare i monopolställning. Därför är det inte konstigt att de största negativa reaktionerna på den nya kollektivtrafiklagens konkurrensutsättning och fria marknadstillträde kommer just från Luleå kommun.
Jag ifrågasätter inte att Luleå har ett av Sveriges mest välskötta lokaltrafikbolag. Men kollektivtrafik handlar om så mycket mer än lokaltrafiken i centrala Luleå. Länstrafiken med sin person- och godstrafik med buss, den regionala tågtrafiken och alla övriga samhällsbetalda resor. De effektivitetsvinster som en samordning skulle kunna innebära i både ekonomiska termer och utökat kollektivt resande är betydande.
I dag satsar landstinget och länets kommuner över 230 miljoner bara på läns- och lokaltrafik. Utöver det tillkommer kostnader för färdtjänst, sjukresor och skolskjutsar. Dessa kan med fördel samordnas med ordinarie trafik så långt det låter sig göras. Ska vi nå regeringens mål om en fördubblat kollektivt resande så krävs det att vi gör det i samförstånd och tar ett helhetsgrepp.
Yvonne Stålnacke och Karl Petersen borde fundera på varför övriga länet står samlat samtidigt som de ensamma håller på att måla in sig i ett hörn. Som Luleåbo så skäms jag över att ha en kommunledning som inte ser längre i denna fråga än vad gågatan räcker!