Återigen riskerar människor med allvarlig psykisk ohälsa att få komma på undantag. Den här gången är det socialnämnden i Boden som står för det konststycket. I sitt vällovliga försök att förbättra socialförvaltningen splittrar man upp socialpsykiatrin, samt att man på ett allvarligt sätt äventyrar att mista själva arkitekten bakom det framgångsrika arbetet som har format socialpsykiatrin i Boden.
För mig förefaller det märkligt att socialnämnden i Boden enhälligt tar beslut om att genomföra omorganiseringen av socialförvaltningen. Nog hade jag förväntat mig att någon skulle drista sig till att ha en avvikande mening. Hade väl också förväntat mig att någon skulle sätta sig in i de frågar man beslutar om, det kan ju trots allt innebära stora försämringar för vissa av våra kommuninnevånare.
Människor med allvarlig psykisk ohälsa har av tradition alltid fått de sämsta förutsättningarna av våra gemensamma stödinsatser, både nationellt och lokalt. I Boden startade vi med halverad personalstyrka och med reducerad ekonomi, då de pengar vi hade med oss från landstinget användes till annan kommunal verksamhet.
Vid psykiatrireformens genomförande var lagstiftarnas mening att också inkludera psykiatri i lagen LSS. Men landet befann sig i en lågkonjunktur och psykiatrin uteslöts. LSS, lagen om stöd och service, är en rättighetslag som har varit till utomordentligt stöd för personer i omsorgerna men man uteslöt alltså människor med psykisk ohälsa.
Under senare delen av 2001 anställdes en arbetsledare med lång erfarenhet av verksamhets- och nätverksbygge samt med stor kunskap i psykiatri, att leda socialpsykiatrin. Under flertalet år har socialpsykiatrin i Boden sedan dess legat i framkant vad gäller regeringsuppdragen och rent generellt i att synliggöra personer i våra målgrupper.
En framgångsfaktor i arbetet har varit det nära samarbetet mellan socialpsykiatrins olika kompetenser. Samverkan har på ett påtagligt sätt också omfattat vuxenpsykiatrin på orten, precis i linje med vad regeringen numera förespråkar.
Vi har utvecklat fyra boenden, varav ett är ett särskilt boende i nära samarbete med rättspsykiatrin i Öjebyn, för människor med samtidig psykisk ohälsa och missbruk. Det är ett specifikt boende för den målgruppen och inte ett allmänt boende vid missbruksproblem. Vi har utvecklat en framgångsrik arbetsmarknadsenhet
med bland annat det välkända stensliperiet.
Vi har egen SoL-handläggare, sköterska och diakon. Fyra fältarbetare möter människor i behov av bland annat funktionsträning i hemmet och ute i samhället. Så finns också två personliga ombud, vars uppgift är att lotsa till de insatser individen har behov av och har laglig rätt till.
Alla dessa verksamheter kommer nu att splittras upp efter socialnämndens beslut och i den nya mottagningen verkar psykiatri vara bortglömt.
Varje försök att blanda samman människor med olika funktionsnedsättningar har slutat med att människor med allvarlig psykisk ohälsa har dragit sig undan, och därmed gått miste om den insats eller verksamhet man hade rätt till. Den lysande planen nu tycks vara att alla ska ha tillgång till alla insatser och verksamheter. Vi vet ju redan vad det resulterar i.
Bodens röd-gröna styre säger i sitt styrdokument att "humanistiska värderingar ska prägla myndighetsutövning och beslut". Jag kan inte se de humanistiska värderingarna när man så allvarligt utmanar de svagaste grupperna i vårt samhälle.