Maud Olofsson Sveriges svar på Thatcher
Maud Olofsson - Sveriges Margaret Thatcher menar Bror Wennström. Foto: scanpix
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Maud Olofsson (C) utnämner sig själv till Thatchers politiska arvtagerska i Sverige genom att sälja och utsätta delar av Vattenfall för spekulation på den globala fria marknaden bland en massa privata riskkapitalbolag.
Om Centerpartiet värnar om miljön, varför inte sälja Vattenfalls kolkraftverk i Tyskland och använda försäljningsvinsterna till satsningar i Norrland? Eller varför inte minska ersättningarna till avgångsvederlag, bonusar och pensioner för cheferna i Vattenfall. Eller varför inte avsäga sig medlemskapet i Nordpol, den nordiska elbörsen där aktörerna EON, Fortum och Vattenfall tillsammans med norska energibolag dikterar elmarknaden i Skandinavien.
Vad finns det för trovärdighet i Maud Olofssons utspel om minskat statligs inflytande och med ökade privata intressen kunna styra svenska statliga företags vinster som stöd för regional verksamhet i Sverige? Nyliberalismen tillsammans med Maud Olofsson förespråkar det motsatta och verkar för en fri marknad utan samhällelig kontroll och inflytande. Med en politisks avreglerad elmarknad så bestäms investeringar/etableringar och priser av privata avkastningskrav och vinstintressen, inte av samhälleliga behov!
Vad händer med de andra statligt ägda företagen, som LKAB, Sveasko etc efter årets val med Maud Olofsson som näringsminister med sina privatiseringsintressen av statliga företag?
Eftersom Centern gör detta utspel före valet innebär fortsatt regeringsinnehav att svenska folket ger mandat till nuvarande regeringen att göra sig av med all statligt ägt företagsverksamhet.
Jag tackar Maud Olofssons för hennes avslöjande avsikter och jag hoppas innerligt att svenska folket i årets val förhindrar den nuvarande regeringens äventyrliga privatisering av Sverige, som redan är en märkbar realitet i skolan, vården och omsorgen.