Metoden för att beräkna effektiviteten är relativ

Luleå2012-06-15 04:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

µ Svar till Göran Nilsson, NSD Debatt den 8 juni.

Jag tycker att det är glädjande att diskussionen om hur vi kan få en effektivare arbetsförmedling äntligen tar fart. För som Göran Nilsson mycket riktigt påpekar är missmatchning en av de största utmaningarna på arbetsmarknaden framöver. Men det är också tydligt att våra åsikter om lösningen på det problemet skiljer sig åt. Jag tror nämligen att utmaning skulle kunna bemötas effektivare om ett mer renodlat jobbförmedlingssystem, som tillät fler aktörer, blev verklighet.

Den Riksrevisionsrapport Nilsson refererar till visar att det finns en klar förbättringspotential hos Arbetsförmedlingen. Prestationerna, som i rapporten mäts som övergång till jobb, studier eller arbetsmarknadspolitiska program, skulle i genomsnitt kunna öka med åtta procent om året utan att det tillförs mer resurser. Om alla förmedlingskontor varit lika effektiva hade det till exempel kunnat innebära att cirka 17 000 fler arbetssökande hade fått jobb under år 2010.

Vad Nilsson undviker att säga i sin debattartikel är att metoden för att beräkna effektiviteten är relativ. Detta innebär att det inte är möjligt att uttala sig om den eventuella förbättringspotential som kan finnas för hela verksamheten. Undersökningen visar dessutom att endast 15 av de 185 förmedlingskontoren var fullt resurseffektiva under de sju år som undersökningen behandlar.

Arbetsförmedlingens betydelse som just arbetsförmedlare har minskat under en lång tid. Av de företag som rekryterat det senaste halvåret har fler än hälften helt valt bort Arbetsförmedlingen som rekryteringskanal och det är få företag som ger dem ett gott betyg i förhållande till övriga rekryteringskanaler. Ett effektivare, och mer renodlat, jobbförmedlingssystem skulle därför ge stora vinster för både individerna, företagen och samhället.

Läs mer om