Miljöbalken måste yxas till
Är det miljöfarlig verksamhet att hugga ved på sin tomt? Det är förstås en absurd fråga, men tyvärr är den relevant. Miljö- och byggnadsnämnden i Övertorneå har nämligen bestämt att det kan vara miljöfarligt att hugga ved.
Foto: Hasse Holmberg
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En ganska harmlös fråga, kan tyckas. Kommunen förbjuder dock Per att hugga ved på platsen, vid vite om 30 000 kronor per tillfälle.
Som miljöjurist ser jag allt för ofta exempel på hur miljödomstolar, miljöprövningsdelegationer och länsstyrelser tänjer definitionen av miljöfarlighet bortom sans och vett.
Andra verksamheter som myndigheter nyligen konstaterat är eller kan vara miljöfarliga är fotbollspelande barn, cigarettrökning på den egna tomten, hästhagar på landet och lukten från en vanlig hushållskompost. Några av dessa exempel har jag samlat i skriften "Är barn hot mot miljön?", som Svenskt Näringsliv ger ut i dagarna.
Miljöbalken har blivit en lagstiftning helt utan gränser. I lagen definieras vissa verksamheter som miljöfarliga, exempelvis raffinaderier, gruvor och pappersmassafabriker. Men därutöver kan precis vad som helst klassificeras som miljöfarligt om en myndighet gör den bedömningen.
Gränserna sätts i praktiken enbart av handläggarnas kreativitet. Byråkraterna lägger sina pannor i djupa veck och ingen miljöfara är för liten för att inte förtjäna en utredning.
Grundproblemet är dock mer än juridiskt käbbel mellan sura grannar. I sin iver att visa hög ambitionsnivå på miljöområdet har politiker och myndigheter skapat en inflation i miljöfarlighet. Även i minsta småsak görs i allmänhet besök av kommunala handläggare på plats, utredningar, prövning i olika instanser, utlåtanden skrivs, experter kallas in.
Samtidigt fastnar verksamheter som tydligt förbättrar miljön, som satsningar på alternativ energi och investeringar i nya produktionsanläggningar med bättre resursutnyttjande, i långa processer där varje möjlighet till hot måste utredas och överklagas. Många gånger tar det år av handläggning innan ny och bättre miljöteknik ens får tillämpas.
Bråket om vedhuggningen i Juokesengi fortsätter ta offentliga resurser i anspråk. Fallet är fortfarande inte avgjort efter att ha överklagats av Per, prövats av miljödomstolen och skickats tillbaka till nämnden. Oavsett vilket beslutet blir kommer miljön och skyddet för framtida generationer inte påverkas alls.
Miljöbalken måste ändras. Inflationen i miljöfarlighet måste begränsas och samhällets resurser måste läggas på områden där miljön är hotad på riktigt.