Anders Österberg, SSU, skriver att enligt AMS så ökar långtidsarbetslösheten bland ungdomar och att det främst beror på att de arbetssökande saknar fullständig utbildning eller har för kort utbildning för att passa arbetsmarknadens behov.
Är det inte i själva verket så att vårt gamla arbetarparti socialdemokraterna med tiden gjort det till något fult att vara arbetare genom att skära ner på yrkesutbildningarna till ett minimum? I ett slag blev gymnasieutbildningarna tre år i stället för två och alla elever, oavsett intresse eller fallenhet för högre studier, skulle ha behörighet till högskola och universitet.
Så långt det var möjligt skulle alla ha en akademisk examen, att vara bara arbetare var inte gott nog. Snart nog fanns inte utrymme för personlighet, fallenhet eller intresse och man förbisåg det oerhörda värde som finns i exempelvis omvårdnadskompetens och hantverksskicklighet till förmån och utveckling för samhället och dess medborgare.
Anders Österberg skriver vidare: "Den främsta insatsen för unga utan jobb bör då alltså vara en satsning på komvux och att kunna läsa upp sina betyg".
Vad både Österberg och socialdemokraterna glömt bort är att alla människor är olika. Att alla människor har olika fallenhet, förutsättningar och behov men inte minst olika intressen som bygger grund för deras framtida yrkesval.
Alla människor har inte ett behov eller intresse av högre studier utan är mer praktiskt lagda.
Österberg skriver fortsättningsvis att "det är inte Reinfeldt som regerar i Rosenbad, det är cynismen". Jag vågar mig på att påstå att det inte är cynism att våga se och ta itu med problem som finns i samhället. Visioner och goda drömmar är bra samt att vara klarsynt och se både människan och samhället som det är. Främst för att kunna få till stånd förbättringar och positiv utveckling inte bara i dag men så även för i morgon. Det krävs mod för att genomföra förändringar och för att möta framtiden, det krävs visioner men inte minst klarsynthet.
Att sänka skatterna för låg och medelinkomsttagare för att det ska löna sig att arbeta är morot i stället för piska. Att se över fastighetsskatten så att inte en änka behöver gå från hus och hem när maken dör är att våga tänka i nya tankebanor, det är att våga bry sig om.
Varför är man så rädd för det okända och det nya men inte minst för framtiden självt inom socialdemokratin? För vare sig vi vill det eller ej så kommer morgondagen om vi får leva, den kommer som ett oskrivet blad som vi måste ha modet att möta men inte minst kraften och uthålligheten att hantera. Detta gäller oss alla men politiker i synnerhet.
fp Luleå