Många av de blivande eleverna på Björknäsgymnasiet i Boden känner troligen inte till att skolan har sparkrav på sig. Lärarna kommer att behöva hålla igen på utgifter och det måste hållas igen med nya skolböcker och datorer. Samtidigt som Björknäs har dessa sparkrav röstade Bodens kommunfullmäktige igenom att ändra namn på skolan till Eyvind Johnson Gymnasiet. Argumenten i kommunfullmäktige från de som ville byta namn menade att det ”bara handlar om en skylt som behövs bytas ut”.
Det är en sanning med rejäl modifikation. Det handlar inte bara om ett enkelt skyltbyte, utan om att kommunen måste anlita någon som kan designa logotypen för skylten, lacka om övningsfordonen, ändra domäner i dokumenten, trycka nya profilkläder och mycket mer.
De fullmäktigeledamöter som röstade ja till beslutet gjorde det utan att ha ett ekonomiskt underlag – och det samtidigt som den övergripande debatten handlade om att tänka ekonomiskt.
Den moderata ledamot som skrev motionen menade att tillförseln av elever till Björknäs bör ökas, och där är vi helt eniga.
Men om man frågar eleverna väljer de inte gymnasium utifrån skolans namn, utan vilken linje som de vill studera vid samt skolans kvalitet.
Eyvind Johnson levde under den tid när det
barn i familjen som skulle gå till folkskolan fick ha på sig familjens enda barnskor. Han kom från den arbetarklass som krävde att de skulle få samma möjlighet att kunna utbilda sig som överklassen.
Att bränna pengar på att byta bort det etablerade namnet Björknäsgymnasiet till Eyvind Johnson Gymnasiet är ett hån mot hans enkla bakgrund, där det handlade om att ta tillvara varenda krona.
Den verkliga frågan är varför eleverna i tider av sparkrav ska få betala med kvaliteten på sin utbildning för att göra Moderaterna i kommunfullmäktige glada med ett onödigt namnbyte?