Norrbotten - rikt på allt utom på järnvägsspår
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men i dag kan det inte undgå någon vilka satsningar och vinster som görs här uppe.
Omkring tio procent av landets totala industriella investeringar görs i dag av det statliga gruvbolaget LKAB. En investeringsvolym på cirka fem miljarder kronor och en befolkning som motsvarar tre procent av landets totala antal kan inte längre ignoreras. Norrbottens län bär sig själv ekonomiskt, bara möjligheten ges.
Gruvorna producerar malm i en takt som dock begränsas av bristande leveranskapacitet. Järnvägsnätet räcker helt enkelt inte till.
För hela regionen och landets fortsatta utveckling så hade en satsning på dubbelspår mellan Luleå och Narvik varit något för staten att se över då det gäller deras prioriteringar.
Den expansiva fasen i länet befästs ytterligare om man ser till Aitik-gruvan utanför Gällivare samt de planerade gruvsatsningarna kring Kaunisvaara i Pajala kommun. Utifrån den sistnämnda, gruvverksamheten, så är dock inte den tilltänkta transportlösningen i dag tillfredsställande. Transporter med lastbilar västerut till Malmbanan är varken bra sett ur trafik- eller miljöaspekt.
Ett seriöst övervägande om ett järnvägsspår mellan Pajala och Svappavaara borde även det vara aktuellt.
Vi kommunister anser att hela Sverige ska leva. Därför föreslår vi att:
❑ ❑ Staten tar sitt ansvar och prioriterar ett bygge av dubbelspår mellan Luleå och Narvik.
❑ ❑ Att man ur trafik- och miljöaspekt, seriöst, ser över möjligheten att dra ett järnvägsspår mellan Pajala och Svappavaara.