Norrbotten står och faller med förd politik
Nästan var tredje ung är arbetslös i dag. Lågkonjunkturen slår mot alla, men det är vi unga som drabbas värst. Och vi vet att efter varje lågkonjunktur så ligger ungdomsarbetslösheten på en högre nivå än tidigare.
Det finns inte så många jobb att söka för Sveriges arbetslösa ungdomar.FOTO: Ingvar Karmhed/SCANPIX
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I februari sa statsministern i en intervju i Sydsvenskan så här: "En viktig orsak till att många ungdomar inte får jobb är att de inte söker jobb.".
Hallå, Fredrik Reinfeldt, kom ut ur bubblan. Har du missat att det inte finns så många jobb att söka?
Ett tips är att kolla hur många sökande det går på varje jobb, till exempel genom att studera Arbetsförmedlingens statistik. Här i Norrbotten fanns det i maj 840 unga mellan 18 och 24 år registrerade som arbetslösa och ytterligare 2 552 i program med aktivitetsstöd i samma åldersgrupp, det vill säga totalt 3 392 unga som vill ha jobb. Samtidigt fanns det i hela länet bara 539 jobb att söka vid maj månads utgång, allt enligt Arbetsförmedlingens statistik.
Den viktigaste frågan för politikerna borde vara hur den som är ung och arbetslös ska rusta sig för de nya jobb som kommer när efterfrågan ökar igen. Men den borgerliga regeringen har skurit ner såväl arbetsmarknadsutbildning som komvux. Och först efter tre månaders arbetslöshet får unga arbetslösa delta i jobbgarantin. Överallt möter vi stängda dörrar.
Jan Björklund, utbildningsministern, borde mer än någon annan inse vikten av att stärka kunskaper och kompetens. Han pratar mest om sänkta löner som ett sätt att få in ungdomar på arbetsmarknaden. Men en liter mjölk kostar lika mycket för oss som för alla andra, liksom ett biobesök eller en öl.
Om vi mot förmodan lyckas få ett hyreskontrakt, så har vi ingen rabatt på hyran bara för att vi är under 23 år. Och nu vill Fredrik Reinfeldt dessutom öka otryggheten ytterligare genom att fördubbla tiden för provanställning från sex till tolv månader.
Verkligheten är att vi unga ofta har korta och tillfälliga anställningar. Många av oss har flera jobb parallellt för att klara försörjningen, eftersom det sällan går att få en heltidsanställning.
Många av oss är klistrade vid telefonen i väntan på att arbetsgivaren ska höra av sig om att det finns möjlighet att jobba några timmar.
Det gör det svårt att få ett hyreskontrakt och svårt att till och med få ett mobilabonnemang. Vår verklighet handlar snarare om att flytta hem till mamma och pappa igen än att bilda egen familj.
Vetskapen om att den som drabbas av arbetslöshet i unga år löper stor risk att få sämre löneutveckling än andra känns inte heller så upplyftande.
Det var inte så vi trodde det skulle bli, när vi för några år se-dan stod på trappan och sjöng om den ljusnande framtid, som vi då trodde var vår.