Norrbotten vinner på nya skogspolitiken
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
NSD undrar på ledarplats varför jag inte kritiserar jordbruksminister Eskil Erlandsson för att han välkomnat Sveaskogs beslut att skydda fler skogsområden. Svaret är helt enkelt att jag delar jordbruksministerns uppfattning om att avtalet mellan Sveaskog och Naturvårdsverket är mycket positivt.
Denna typ av frivillig avsättning av skog som redan är tagen ur produktion är helt klart att föredra framför till exempel de övergrepp som enskilda skogsägare utsatts för.
Jag noterar att detta ifrågasätts av NSD, men jag har svårt att tro på uppgiften
i ledaren att (s)-kommunalråden Peter Roslund och Robert Forsberg delar denna kritiska uppfattning.
Sveaskogs agerande är ett föredöme som jag hoppas tas efter av övriga skogsbolag. De områden som nu avsätts har sedan tidigare identifierats som skyddsvärda och undantagits från skogsbruk.
Avtalet innebär att en stor del, 40 procent, av det återstående naturreservatsskyddet enligt nationella miljömålet Levande skogar kan uppnås. Det innebär att utrymmet för schablonmässiga reservatsavsättningar minskar och övergreppen på det enskilda skogsbruket genom tvångsvis avsättning förhoppningsvis kan stoppas.
NSD har rätt i att Norrbotten behöver en skogspolitik som bättre tar tillvara produktionsskogens möjligheter. Den 16 juni fattade riksdagens ett sådant beslut trots motstånd från socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister.
Vänsterpartiet och miljöpartiet deklarerade att de vill avsätta ytterligare 450 000 hektar utöver de 900 000 hektar som sedan flera år satts som mål av riksdagen. Något som skulle vara ett hårt slag mot den svenska skogsindustrin.