Full sysselsättning är en förutsättning för en hållbar utveckling med tillväxt och förbättrad välfärd. Människor ges möjlighet till utveckling; löner och arbetsvillkor kan förbättras. Därför är kampen för full sysselsättning grundläggande för arbetarrörelsen.
Regeringens sysselsättningspolitik är fokuserad på förändringar i skatte- och försäkringssystemen. Politiken slår mot tryggheten och sammanhållningen i samhället, och den leder inte till full sysselsättning. LO föreslår en helt annan inriktning, som presenteras i en ny rapport inför LO-kongressen i maj.
u För det första är det helt nödvändigt med mer kraftfulla åtgärder för att bryta den stigande långtidsarbetslösheten. Utbildning till den som saknar gymnasiekompetens och subventionerade jobb till den som har nedsatt arbetsförmåga, är ett par av förslagen.
u För det andra krävs det förändringar som ger fler kvinnor möjlighet att arbeta, och att arbeta heltid. Om kvinnor i Norrbotten haft samma sysselsättningsgrad som män skulle 8 800 fler kvinnor i länet ha ett arbete.
u För det tredje krävs åtgärder för att skapa bättre arbetsmiljöer och göra det möjligt för många fler att arbeta ett helt arbetsliv. Sverige har en relativt hög sysselsättningsgrad bland de äldre. Men alltför många, särskilt i LO-yrken, tvingas lämna arbetsmarknaden långt före normal pensionsålder.
u För det fjärde måste skolan ge fler elever förutsättningar att fullgöra sin utbildning. Var fjärde elev hoppar av eller lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg. Många arbetsgivare har svårt att hitta arbetskraft med rätt kvalifikationer trots att så många är utan arbete.
u För det femte bör den samlade ekonomiska politiken inriktas mot full sysselsättning. Penningpolitiken har varit för stram och finanspolitiken inte tillräckligt ambitiös. Det har gått ut över jobben.
LO presenterar i rapporten Full sysselsättning konkreta förslag om hur dessa fem utmaningar kan lösas. Vi kan skapa en ny politik för tillväxt och full sysselsättning.
Men det kräver en högre ambitionsnivå än den regeringen visar och att vi förmår fokusera på de verkliga problemen på svensk arbetsmarknad. Först då kan vi nå full sysselsättning!