Norrland får inte bli blåst på vindkraften

Användningen av förnybara energikällor hör till de viktigaste medlen för att uppnå klimatmålen. Vindkraften är förnybar och ur miljösynpunkt ett av de bästa alternativen för att utvinna energi.

Regionen får inte bli blåst på vinsterna från vindkraften, menar Kent Ögren. Foto: kurt engström

Regionen får inte bli blåst på vinsterna från vindkraften, menar Kent Ögren. Foto: kurt engström

Foto: kurt engström

Luleå2008-09-19 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Än så länge svarar vindkraften för en liten del av världens elproduktion, men är den energiform som växer snabbast och har stor potential.
Det finns mycket goda förutsättningar för vindkraft i norra Sverige, men den har av olika skäl inte byggts ut i den omfattning som skett i andra länder. Energimyndigheten har nyligen tagit fram ett förslag till nytt planeringsmål för utbyggnad av vindkraften i Sverige som innebär att det år 2020 ska finnas planmässiga förutsättningar för årlig produktion av el från vindkraft på 30 TWh.
Om det målet ska uppnås behöver flera hundra nya vindkraftverk installeras per år.

Den snabba utvecklingen av vindkraften har resulterat i att kostnaderna för vindkraftsutbyggnaden stigit kraftigt, särskilt vad gäller utbyggnad till havs. En större del av utbyggnaden de närmaste åren kommer därför att äga rum på land.
Detta ställer extra krav på både smidiga och demokratiskt väl förankrade processer för att minimera kostnaderna och för att få acceptans för utbyggnaden hos en bredare allmänhet.
Det finns en mycket positiv allmän inställning till förnybar energi, men däremot kan motståndet mot konkreta projekt ofta vara stort.

Eftersom norra Sverige har goda förutsättningar för vindkraft, så är också intresset stort från exploatörer, både från Sverige men också från utlandet. Problemet för närvarande är på vilket sätt kommunerna ska ersättas för vindkraftsetableringarna.
Det finns många olika lösningar i olika delar av landet. Från ett enkelt markarrende till ett kooperativt ägande, men också att behålla en del av vinsten från den årliga elproduktionen. Förvirringen är emellertid stor bland kommunerna och även på länsnivå. Hur ska vi förhålla oss till exploatören, befolkningen och förvisso också de grannkommuner som inte är föremål för någon satsning?

Skulle man i Markbygden i Piteå få behålla cirka fyra procent av årsproduktionen av den där planerade vindparken så skulle det innebära cirka 15 miljoner kronor varje år, i väldigt lång tid framöver, för kommunen och de områden som berörs av utbyggnaden.
Regionalt arbetas det nu för att förverkliga en större region i norra Sverige. Alla kommuner som står inför ett planbeslut om vindkraft möter samma dilemma.
Hur ska man förhålla sig till exploateringen så att kommunen långsiktigt får intäkter från vindkraften? Det kan dessutom vara väldigt svårt för många mindre kommuner att hantera planering och en snårig prövning av tillstånd för vindkraftverk på land och i kustnära vattenområden.

Det vore bra om vi i norra Sverige var överens om ett koncept där varje exploatör ställs inför en väl genomtänkt lösning som tydliggör vårt intresse av att åstadkomma tillväxt och välfärd för kommunernas och regionens medborgare.
Dessutom skulle en sådan samsyn också kunna leda till en mer effektiv planeringssituation där exploatören skulle få klara besked om vilka förutsättningar som gäller för etablering av vindkraftparker i norra Sverige.
Jag anser att vi nu när arbetet med en ny större region har tagit fart har ett gyllene tillfälle att gemensamt hitta nya arbetsformer för att hantera gemensamma frågeställningar. Det innebär att vi redan i början av en utbyggnadsepok för vindkraft kan sätta ramar för hur satsningarna ska ge långsiktigt hållbara intäkter till regionen och kommunerna.

Läs mer om