NSD:s krönikör Johan Håkansson efterlyser i NSD den 16 september ett mediedrev mot Outokumpu Oy efter NSD:s larmrubriker om fem missbildade barn i Haparanda. Det uteblivna drevet förklarar Håkansson med "krass avundsjuka och missunnsamhet" från andra journalister.
Jag, och många med mig, blev heligt upprörda.
För det första; det handlar enligt både Haparandabladet och Kuriren inte om fem, utan om fyra fall av missbildningar hos nyfödda barn i Haparanda. Fyra missbildningar av 80 födda barn i Haparanda är en normalfrekvens enligt både chefsläkaren Göran Dahlström i Haparanda och Karin Källén, docent i reproduktionsepidemiolog vid Lunds universitet och Socialstyrelsen.
För det andra; enligt finska folkhälsoinstitutet har området kring Outokumpufabriken den näst lägsta frekvensen av missbildade barn vid födseln i hela Finland - 2,82 barn per 100 födda barn under åren 1993-2008.
För det tredje; Onkologiskt centrum i Umeå har statistik som visar att Haparanda har ett genomsnittligt antal cancerfall långsiktigt jämfört med regionen och riket.
För det fjärde; finska institutet för hälsa och välmående har i undersökningar visat att halterna av miljögifter i havet utanför Outokumpu inte är särskilt höga i jämförelse med andra sjöområden.
För det femte; enligt finska skogsforskningsinstitutets miljömätningar har kromhalterna i regionen kring Outokumpu minskat från 1980-talet.
För det sjätte; NSD har uppenbarligen också tagit del av dessa fakta, men förtiger dem.
Det här är ingen Obol-granskning, det handlar om att medvetet spela med många människors oro på områden som kan skapa trauman.
Heder åt Kuriren och Haparandabladet som hållit huvudet kallt och sökt fakta som förefaller entydiga. NSD gör berömvärda satsningar på granskande journalistik, men i fallet Outokumpu borde NSD:s ansvarige utgivare nog ta sig en funderare om vikten av förtroende från läsekretsen.
Norrbottningarna är inga dumskallar.