Nu finns möjligheten att enas om en stark Norrlandsregion
µ Svar till Kenneth Backgård, Bo Hultin, Jens Sundström, Dan Ankarholm, Hans Swedell, Anne Kotavuopio-Jatko, Anders Mansten, Erik Lundström och Nils Dahlbäck, NSD Debatt den 3 februari.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Äntligen kom då beskedet från regeringen i regionfrågan. Det viktiga med beskedet, vilket nu samtliga partier är överens om, är att Sverige ska vara indelat i tre politiskt beslutsfattande ansvarsnivåer med beskattningsrätt, det vill säga stat, regionkommun och primärkommun.
Det innebär att nu kan arbetet gå vidare med att decentralisera statligt ansvar och bygga en regionstruktur i Sverige. Moderaterna med statsministern har varit motståndare, men nu tagit intryck av den parlamentariska representativa demokratin och retirerat i frågan vilket är klokt. Det är det avgörande positiva.
Ifråga om framtida regionbildningar ger regeringen en mer försiktig och öppen beslutsinställning.
Regeringen verkar ha svårigheter att fullt anamma intentionerna i ansvarskommitténs regionkommunreform vilket utnämningarna av Halland och Gotland som enskilda regionkommuner visar.
Intentionerna och syftet för framtiden är enligt ansvarskommittén att bilda regionkommuner med en hög grad av självstyre och självförsörjning.
I det perspektivet är utnämningar av små regionkommuner, som ändå måste samarbeta med andra för att ge till exempel regionmedborgare full service, inte idealiskt. Exempelvis inser även motsvarande allianspartierna i Norrbottens läns landsting det-ta, men även de svävar i frågan när de förespråkar regionförslag mindre än dagens.
Här tycker jag att regeringen och inte minst statsministern är otydliga för det fortsatta arbetet. Menar statsministern och rege-ringen att framtida regioner kan tillåtas bli så moderata i makt- och ansvars-förhållande till staten att de blir att betrakta som tandlösa tigrar?
Då optimerar inte, utan snarare motverkar, statsminister och regering det viktiga syftet med regionkommunreformen. Det kan väl ändå inte vara meningen?
Det fina med regeringens besked i frågan om regionbildningar i norra Sverige är att nu finns möjligheten att enas om en stark Norrlandsregion. Regeringen har delegerat frågan till kammarkollegiet för ytterligare beredning.
Regeringen hade inte förmågan att fatta ett beslut i frågan nu, men frågan är öppen för beslut. En fråga för Norrland och det bör även ingå i kammarkollegiets beredning är huruvida Norrland ska bestå av en eller flera regionkommuner?
Trots att man inte kunnat enas om en enhetlig syn bör frågan och särskilt ur "Mittsveriges" synvinkel prövas igen. Det ger möjligheten till en stark position för framtiden om Norrland kan ena sig (till en stor stark men gles region) i relation till omvärlden och sin egen framtida utveckling.