Våren 2011 kommer riksdagen att fatta beslut om en ny ledighetslagstiftning, bland annat när man ska studera.
För fackliga utbildningar har i många år tillämpats en princip att så fort man får ett uppdrag, så ska man få nödvändig utbildning för uppdraget. Detta är oerhört viktigt för att i samråd mellan parterna få fram konstruktiva lösningar på de problem som uppstår.
För våra medlemmar är det oerhört viktigt att ha duktiga och pålästa företrädare som kan hitta lösningar för dem.
Med den nya lagstiftningen får arbetsgivaren ensidigt, långtgående möjligheter att stoppa nyanställdas fackliga utbildningar, och skjuta upp övriga anställdas fackliga utbildningar i upp till sex månader. I praktiken innebär detta dock att nyvalda fackliga representanter kan få vänta i flera år på sina utbildningar, då utbildningarna ofta bara går en eller två gånger per år.
Då de fackliga representanterna framöver inte kommer att få sin utbildning i fas med när de får uppdragen, och följaktligen inte vet vad lagar och regler säger, så kommer också arbetsgivarnas möjligheter att hitta lösningar med facken på arbetsplatsnivå att minska. Detta på framförallt mindre arbetsplatser, där det kanske bara finns en facklig representant som byts ut då och då.
Detta kommer att leda till att relativt små problem lyfts till en "högre nivå" än nödvändigt, och fler förhandlingar på central nivå, och i förlängningen till fler ärenden i domstol.
Dessa processer är tidsödande, långdragna och för arbetsgivarna kostsamma. Vem gynnas av dessa riksdagsbeslut?