Ökande förfall efter dåligt politiskt ledarskap
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Stadsflytten i Kiruna kräver breda lösningar.
Tyvärr så har inte den kommunala politiken i Kiruna de senaste 20-30 åren med i princip enbart socialdemokratiskt styre, inte åstadkommit varken långsiktighet eller verkstad. Försämringstakten accelererade när Kirunapartiet gjorde sin entré och fick inflytande med Törnman som "ensam" nävskakande frontfigur. Jag hade en förhoppning att när Socialdemokraterna tappade majoriteten att detta skulle leda till en förändring, men inte. Nu liknar Kiruna kommun och Sametinget varandra i oförmågan att enas i viktiga frågor. Bara inom Socialdemokraterna så kan vi se fyra grupperingar vilka inbördes strider om makten. (Fundamentalisterna, nytänkarna, facket och ja-sägarna) Under tiden med "gränslösa alliansen" (ett samarbete mellan S, KD, NS, Samelistan och MP) kunde det skönjas en mer intellektuell hantering av kommunens frågor. Tyvärr avbröts samarbetet och kommunen sköts vidare av den inre kretsens slutna rum.
Det dåliga politiska ledarskapet har lett fram till att kommunen nu är utarmad både fysiskt och mentalt. Kring "mönsterstaden" ligger ett hånfullt skimmer i folkmun.
Jag har försökt erinra mig några viktiga milstolpar i Kiruna de senast 15 åren men har svårt att se några bortsett från uppgången inom gruvindustrin men inte ens den har kommunen hunnit med att dra fördelar av. Tvärtom så ser jag, trots god vilja, bara det ökade förfallet.
Det är nu kort tid till valet och att tro på ett "under" känns inte framgångsrikt. Vi får i stället hoppas att vi får en valrörelse med aktiva väljare som har förmåga att välja in kloka, prestigelösa människor med en stor förmåga till politiskt ledarskap så att kommunens duktiga medarbetare, entreprenörer och medborgare och får spelrum och kan släppas lösa. För vi, Kiruna har inte råd med ytterligare fyra förlustår.