Olov Abrahamsson undviker kärnfrågan
µ Svar till Olov Abrahamsson, NSD:s ledarsida den 17 november.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hans aktuella text tar sitt avstamp ur kommunledningen i Kirunas utspel om hur kommunen kan komma att ta över driften av sjukhuset, förutsatt att en skatteväxling med landstinget kan genomföras.
Abrahamsson menar, liksom tidigare flera andra socialdemokrater med Piteås kommunalråd Peter Roslund i spetsen, att förslaget demonstrerar bristande solidaritet med mindre kommuner i länet. Igen nämns kommunerna i östra Norrbotten som de som riskerar att lida skada om förslaget genomförs.
Vi vill först gratulera Abrahamsson till den insikt han i dag delar med folkpartiet i Norrbotten angående vilka brister som karaktäriserar både dagens landsting och det alternativ regionkommunerna utgör.
Ingendera uppfyller vad Abrahamsson kallar likvärdighetsprincipen, det vill säga ingen av organisationerna garanterar människor sjukvård med samma tillgänglighet och kvalitet, vare sig de bor i Sangis eller Simrishamn, skriver han.
Vi håller fullständigt med honom. Däremot haltar hans argument mot Kirunaförslaget i andra avseenden betydligt.
Kirunas sjukhus har organisatoriskt inget samband alls med östra Norrbottens vårdcentraler. De är knutna antingen till sjukhuset i Gällivare (Pajala vårdcentral) eller Kalix (Övertorneå och Haparanda). På vilket sätt en skatteväxling för sjukhusvården skulle drabba dessa vårdcentraler återstår därför för Abrahamsson och andra att förklara.
Vi har för övrigt en helt annan tilltro än socialdemokratiska debattörer till kommunens möjligheter att klara av att förse Kirunaborna med god och fungerande sjukhusvård. Ett kommunalt sjukhus, samordnat med den egna omsorgsverksamheten, skulle till och med kunna utvecklas till en modell användbar även i andra delar av länet (och landet).
Sjukvårdens resurser i Kiruna måste förstås stå i proportion till övriga länets men dessutom ta hänsyn till kommunens exceptionella geografi och demografi.
Lika svårbegriplig är den varning för regional separatism Abrahamsson utfärdar, som om Törnman och Stålnacke kunde vara möjliga ledare för en norrbottnisk variant av Norditaliens Lega Nord!
Kan han verkligen ha missat hur Kirunapolitikernas vrede, vägledd av en ännu större ilska hos kommunens invånare, inte riktar sig mot staten utan det egna landstinget därför att man upplever att den i dag levererar sekunda sjukhusvård jämfört med den som erbjuds systerkommunen Gällivares befolkning?
Vi har svårt att befria oss från känslan att Abrahamssons krystade motiveringar för en i grunden klok uppfattning framför allt handlar om att undvika frågan Kirunabor och många andra norrbottningar ställer:
Varför kan man inte längre lita på sjukhusvården i vårt län?
Diskussionen kring solidaritet och separatism blir därför ett slags understöd för landstingsledningens förtvivlade försök att till varje pris mörka svaren på den frågan.
Det i sin tur ökar grogrunden för en annan slags separatism som med stor sannolikhet riskerar att sprida sig till andra delar av länet från Kiruna. Lokal separatism riktad mot det egna länet och regionen.