"Jag vill inte tro att det är den höga arbetslösheten som LO i Norrbotten saknar. Knappast heller det faktum att deras medlemmar fått rejält mer pengar i plånboken sedan årsskiftet", skriver Tornberg lite ironiskt. Sedan låter han oss förstå att varken LO eller IF Metall förstår sina medlemmars bästa, utan ägnar allt sin vakna tid till att slåss för en socialdemokratisk regering. Verktyget är populistiska argument, menar Tornberg.
Sedan tillåter sig Tornberg tala i termer av att LO: s medlemmar förvisso har fått mer i plånboken tack vare regeringens politik. Det har skett redan från nyår och är större än vad LO själva lyckats förhandla fram i någon avtalsrörelse, påstår han. Det är lite av att bedriva politiken efter mottot pinka i motvind när skattesänkningarna som alliansregeringen genomfört tas tillbaka genom borttagande av avdragsrätten för fackavgiften, kraftigt höjd a-kassa och så den så hårt omdebatterade trafikförsäkringen för att nu ta några exempel på vad som hittills drabbat LO:s medlemmar.
Jag kan lova Stefan Tornberg att i det perspektivet behöver man inte vara särskilt skicklig förhandlare för att överträffa alliansregeringens nya pengar i plånboken.
Tornberg kostar dock på sig i all ödmjukhet att tillskriva den goda konjunkturen att vi nu har fler människor i arbete, men han tycks ha återfunnit sina populistiska glasögon då han försöker få oss att tro att den kraftigt höjda premien för trafikförsäkringen avser att motverka ökningen av trafikskador.
Jag tror inte ens att Tornberg själv ser den kopplingen i den praktiska verkligheten utan det är ett tappert försök att få omgivningen att tro att det förhåller sig så.Lika obegripligt är det att förstå hur ett litet parti som centerpartiet utgör (7,8 procent i riksdagsvalet) så lydigt, snällt och anspråkslöst förmedlar en politik som moderaterna till stor utsträckning mejslat fram.
Ser vi till utfallet i valet så skulle aldrig c, fp och kd klara att bilda regering. Samtliga dessa tre borgerliga partier är nästan fem procent mindre än moderaterna. Omräknat i mandat i riksdagen så har moderaterna 97, c, fp och kd 81 mandat tillsammans.
I det perspektivet är det varken konstigt eller särskilt upphetsande att LO och IF Metall önskar sig en socialdemokratisk regering i nästa val. Självbevarelsedriften, inte minst hos LO:s medlemmar, är något högre än den som Stefan Tornberg tror eller rent av önskar.
Onekligen var det bättre förr med rättvisan, tryggheten och solidariteten. Den devisen står sig gott i vårt moderatstyrda Sverige.