Öppna skol- akuten
Skolchefen Sture Bryggman lade fram förra veckans sparplan. Om de genomförs behöver Luleå verkligen en skolakut.
Foto: Göran Ström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I den förra djupa 1990-talskrisen nedrustades skolan kraftigt på personal och resurser eftersom en lågkonjunktur och finansiell kris minskar kommunernas intäkter.
Detta scenario upprepas nu, i Luleå kommun kom sparförslaget omedelbart som en direkt följd av minskade skatteintäkter.
På 1990-talet klarade inte kommunerna av att hålla kvalitén och vi kunde se att elevresultaten sjönk. De som fått betala priset är elevkullarna.
Detta får inte hända igen. Staten måste välja väg och garantera långsiktigheten för den nationella skolan. Trots kris på de finansiella marknaderna och i det ekonomiska systemet behöver eleverna sin skolgång.
Lärarnas riksförbund kräver en utvärdering av konsekvenserna av kommunaliseringen och friskolereformen.
Om den ekonomiska krisen som står för dörren accepteras som ursäkt för att låta kommunerna ännu en gång använda skolan som budgetregulator står Sverige oerhört sårbart inför framtidens utmaningar.
Lärarnas riksförbund vill se ett ökat statligt ansvar för skolan. Det krävs öronmärkta pengar till grundskolan och gymnasiet. Liksom vi en gång fick en bankakut måste vi nu få en skolakut.
Vi vet att staten utfäster sig att rädda bankerna och garantera kundernas tillgångar, men man måste också ställa sig som garant för det svenska undervisningssystemets kvalitet.
Lärarnas riksförbund i Luleå välkomnar Metta Fjelkners krav om en skolakut.
I Luleå kommun väljer kommunpolitikerna att år efter år att minska resurserna till skolan. Politikerna i Luleå väljer att prioritera bland annat vägbyggen, kultur, ishallar och parkeringshus i stället för elevernas utbildning.
Förra veckans "sparchock" från Sture Bryggman om 260 färre anställda inom barn- och ungdomsförvaltningen var ett direkt resultat av kommunpolitikernas ovilja att prioritera skolverksamheten. Om sparförslaget genomförs så behöver Luleå kommun verkligen en skolakut.
Erfarenheten av förra årets uppsägningar visar att många av de uppsagda fortfarande jobbar i kommunens skolor, alternativet är att eleverna har lärarlösa lektioner! Hur löser man verksamheten om ytterligare över 100 lärare sägs upp?
Från Lärarnas riksförbund efterlyser vi en långsiktig personalplanering som präglas av ökad kvalitet i verksamheten samt trygghet för de anställda.
Kommunpolitikerna har det övergripande ansvaret när det gäller att prioritera och fördela kommunens resurser samt ge förvaltningarna förutsättningar att planera verksamheten.
Detta fungerar inte tillfredställande i Luleå kommun, kommunpolitikerna ändrar förutsättningarna för förvaltningarna från en dag till en annan vilket resulterar i "panikåtgärder".
Lärarna i Luleå kommun är engagerade, professionella och tar ansvar att utifrån givna förutsättningar ge eleverna en bra undervisning. Men vi kräver att även kommunpolitikerna är engagerade och tar ansvar för kvaliteten i skolan. Politikerna måste ha en större medvetenhet om konsekvenserna som deras beslut medför.
Från Lärarnas riksförbund vill vi se en satsning på den kommunala skolan och inte besked om ständigt återkommande nedskärningar.