Orättvis politik med falska siffror som grund
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För en tid sedan kom en rapport från Arbetarrörelsens tankesmedja, som på ett väldigt tydligt sätt avslöjar den borgerliga regeringens mytbildning kring "utanförskapet". I rapporten konstateras att den borgerliga regeringen sysslar med statistikmissbruk.
När man dyker djupare in i vad "utanförskapet" består av visar det sig att de borgerliga partierna räknar in människor som fått sjukersättning, a-kassa eller socialbidrag under en kortare tid under året, men som nu åter är i arbete. Man räknar också in människor som inte kan arbeta alls på grund av sjukdom.
Det allvarliga är kanske egentligen inte hur regeringen trixar med statistiken, utan den djupt orättvisa politik som de borgerliga partierna nu genomdriver med falska siffror som argument. För det visar sig att de grupper som verkligen är i ett utanförskap inte alls har minskat.
Den utlovade kraftiga minskningen av "utanförskapet" har uteblivit, och i vissa delar har utvecklingen snarast försämrats. Det beror på att den "hårda kärnan"
i arbetslösheten, de långtidsarbetslösa, inte har påverkats och att antalet nya beslut om sjuk- och aktivitetsersättning (förtidspension) nu åter ökar. Till detta kommer att socialbidragstagarna nu också blir fler i landets kommuner.
Här har vi alltså en situation med mytbildning och att de som verkligen finns i ett utanförskap snarare har blivit fler.
I stället för att möta dessa utsatta grupper monterar regeringen ned den aktiva arbetsmarknadspolitiken, försämrar vuxenutbildningen och sjukförsäkringen och sänker a-kasseersättningen.
De borgerliga partierna vill öka motsättningarna mellan den som har ett jobb och den som har det svårt och av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Begrepp som rättvisa och solidaritet har kastats på sophögen.
Det är helt avgörande att vi inför valet 2010 får ett alternativ till den orättvisa politik som högerregeringen nu för. Jag vill ha en aktiv arbetsmarknadspolitik, en tillväxt-inriktad näringspolitik och ett reformerat utbildningssystem parat med bra ersättningsnivåer i a-kassan.
Vi behöver också ge arbetsmarknadens parter ökat ansvar för arbetslivets villkor och på det sättet stoppa utslagningen från arbetsmarknaden. Rättvisa och solidaritet gäller fortfarande.