Osolidariskt att inte bidra med resurser som vi har

Luleå2011-11-14 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Socialdemokraterna ställer sig nu bakom den pågående försvarsreformen som man en gång var med och arbetade fram i bred politisk enighet i Försvarsberedningen. Mycket välkommet! Däremot är det beklagligt att det största oppositionspartiet vill undandra sig en del av vårt gemensamma ansvar och internationell solidaritet genom att säga nej till förnyat svensk ledarskap för en nordisk stridsgrupp för EU 2014.

Med det nya försvaret får vi fler soldater och sjömän som är bättre utrustade och övade än tidigare och som mycket snabbare kan användas om Sverige hotas. Medan i princip alla europeiska länder tvingas till försvarsnedskärningar kan Sverige i stället stärka försvarsförmågan tack vare stabila statsfinanser och en försvarsekonomi i balans. I Alliansregeringens budgetförslag överförs nästan en miljard från logistik och stödfunktioner till Försvarsmaktens förbandsverksamhet på två år.

Samtidigt genomgår Socialdemokraterna en gradvis verklighetsanpassning genom att tidigare kraftiga budgetneddragningar inom på försvaret ersatts med att S lägger sig på samma ramnivå som Alliansregeringen. I praktiken godtar Socialdemokraterna 99 procent av regeringens budgetförslag även om tonen är en annan.

Därför är det allvarligt med ett så tydligt nej till svenskt huvudmannaskap för en nordisk stridsgrupp (NBG). Sveriges engagemang i EUs stridsgruppskoncept växte fram under tidigare S-regeringar. Det var under Leni Björklunds (S) tid som försvarsminister som beslut togs att Sverige skulle ha ledningsansvar för NBG 2008. Inte minst har denna form av samarbete uppstått som resultat av de grymheter som tidigare skedde i det då sönderfallande Jugoslavien. Just för att förhindra fler folkmord i vårt närområde skapades stridsgruppen.

Under första halvåret i år hade Sverige återigen ansvar för NBG. Det var enheter ur NBG11 som användes för att genomföra den svenska delen av Libyeninsatsen som nyligen avslutats. Insatsen var mycket framgångsrik, den var snabbt på plats, var väl organiserad och bidrog i högsta grad till insatsens framgång.

Det finns ett socialdemokratiskt arv kring nordiska stridsgruppen som dagens politiker tycks vilja bortse från. Än konstigare är att när väl försvarsreformen nu får genomslag i försvarets dagliga verksamhet kommer kommande stridsgrupper, så som 2014, kunna tas direkt ur befintlig insatsorganisation. Det handlar om att använda redan befintliga resurser och ställa dem till EUs förfogande!

Om man är för internationella solidaritet, hur kan man då vara emot det i praktiken? Flera länder, exempelvis Östersjögrannarna Lettland och Litauen, har tydligt signalerat starkt önskemål att bidra till NBG14 under svensk ledning. På så sätt axlar vi både regionalt ledarskap som europeiskt ansvarstagande.

Förhoppningsvis ser även S detta som en naturlig uppgift för den nya insatsorganisationen. Att den ska stå till EUs förfogande. Det är olyckligt att inte solidariskt bidra med resurser som vi har. Det finns därför anledning att se fördelarna med fortsatt internationell samverkan inom ramen för NBG14.

µ Svar till Peter Hultqvist och Fredrik Lund-Sammeli, NSD Debatt den 4 november.
Läs mer om