Överdrivna skräckscenarier från flitiga debattörer
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kritiken har jag uppfattat som att sämre sjukvård kan det aldrig bli och så dålig är den naturligtvis ingen annanstans. Men enligt samma debattörer kan den uppenbarligen bli ännu sämre.
Skapar man detta "Lill- och stornorrland", som man så begåvat kallar det, leder det till kaos inom bassjukvården och innebär en katastrof för hela den högspecialiserade sjukvården i hela norra Sverige.
Det är svårt att hänga med i ett resonomang där universitetssjukhuset i Umeå, som bara ett exempel, skulle innebära en så katastrofal försämring av den sjukvård de här debattörerna totalt dömt ut.
En professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg uttalade för många år sedan behov av att koncentrera just den högspecialiserade sjukvården mer. Han pekade på att en typ av canceroperationer utfördes på 45 olika sjukhus i Sverige.
Det skulle räcka med fem. Då skulle personalen få tillräckligt många fall att behandla för att bygga upp god erfarenhet och kompetens.
Samma förhållanden gäller för många andra sjukdomar. En koncentration skulle förutom kompetens också i hög grad möjliggöra investeringar i toppmodern medicinsk teknik och utrustning.
De här skräckscenarierna, som motståndarna utmålar, är överdrivna. Vi hade en sjukvårdspolitiker som höll en föreläsning för oss i SPRF Kiruna. Han framhöll tveklöst att sjukhuset i Kiruna skulle läggas ner direkt om storkommunerna genomfördes, jag är säker på att han vet lika litet som jag om detta.
Skulle det bli så utgår jag ifrån att man ser ett sjukvårdspolitiskt värde i detta, eller menar de här motståndarna att det bara är av illvilja man kommer att genomföra de skräckscenarier man förutser?
µ Svar till Jens Sundström, Anders Mansten, Anne Kotavuopio-Jatko, Erik Lundström, Katarina Morin och Sven-Olov Grenholm, NSD Debatt den 7 maj.