Övningen inget rutinärende
I måndags inleddes Nato-övningen "Loyal Arrow", som under två veckor kommer att hållas på svenskt territorium med Luleå som bas. I dagsläget kommer tolv länder, varav tio Natoländer, med totalt cirka 2 000 soldater varav 1 000 på det brittiska hangarfartyget HMS Illustrious. 50 stycken stridsflygplan kommer också att medverka i övningarna, varav fyra JAS 39 Gripen-plan från Sverige.
Turkiskt fraktflyg landar och en Jas Gripen väntar F21 Luleå Loyal arrow
Foto: Elisabeth Hedman
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att Sverige deltar med stridsflyg i övningen går helt på tvären med de behov som finns, där övningen förstärker intrycket av en ensidig militär strategi som utgör själva sinnebilden för aggression och våld.
Vi har tidigare varnat för att Nato-länderna Danmark, Norge, USA och Kanada nu ska börja tävla om resurserna med Ryssland. Nato-övningen i Norrbotten ska därför ses som ett direkt svar på Rysslands ökade intresse för Arktis och Barentsområdet där kanske 20-25 procent av jordens gas- och oljefyndigheter finns. Signalerna som övningen sänder till Ryssland kan inte misstolkas.
Budskapet förstärks också med att Storbritannien kommer att skicka hangarfartyget HMS Illustrious till Bottenviken, vilken är en helt unik händelse i sig. Aldrig tidigare har ett hangarfartyg gått norr om Ålands hav. Nato-övningen, tillsammans med en framtida militär upptrappning på Nordkalotten, innebär en försämrad säkerhet för Norrbotten.
Redan i slutet av 2007 flyttade Ryssland fram positionerna i Arktis. Klimatförändringarna öppnar upp möjligheter att utvinna enorma mängder gas och olja som fram tills nyligen legat dolda under isen. Ryssland återupptog ungefär samtidigt flygpatrullering med strategiskt bombflyg över Arktisområdet, vilket är något man inte gjort sedan kalla krigets dagar. De har även satt in militära enheter som är specialtränade för att verka i arktiska miljöer.
Den 14 juni 2008 proklamerade så den ryska flottan att militärfartyg åter opererade i Arktis, områden som även inkluderade den norska ögruppen Spetsbergen. Detta för Ryssland för att visa att man inte respekterar den norska ekonomiska zonen.
Insatserna ökade också när EU-kommissionen 2008 deklarerade att energitillgångarna i Arktis är ett vitalt geostrategiskt intresse även för EU. Trots gasens och oljans negativa påverkan på klimatet finns det alltför många i världen som är villiga att investera kapital för att utvinna nya gas- och oljefyndigheter. Fyndigheter som för klimatmålens skull borde få ligga orörda.
Regeringens sätt att spela med den svenska försvars- och säkerhetspolitiken är rent förkastlig. Frågan man måste ställa sig är om det är rätt väg för Sverige och för vår del av världen? Vårt svar är naturligtvis nej.
Precis som när omvärlden oroas av ryskt vapenskrammel riskerar övningen att bidra till försämrade relationer i vårt närområde. Rustningsspiraler och vapenskrammel har vi sett nog av under historiens gång. Har vi inte lärt oss något alls sedan kalla kriget?
En ansvarstagande regering borde tydligt markera avstånd från att Arktis blir ett högriskområde för framtida internationella konflikter. Istället för att medverka till att trappa upp spänningarna i regionen bör Sverige ta initiativ till och verka för att området avmilitariseras och att en internationell överenskommelse träffas för att freda dessa tillgångar från exploatering.