Pengarna i sjön, eller rättare sagt "Över sjön"
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För detta har Luleå kommunstyrelse budgeterat 25 miljoner kronor under åren 2009 och 2010.
Årskostnaden för själva bron beräknas till 2 094 000 kronor, drift- och underhåll inkluderat. Underhållet av den 10 km långa vägen på Sandön, inklusive snöröjningen, ingår inte i dessa kostnader utan tillkommer.
Luleåborna upplever ännu en vinter med dåligt plogade vägar eftersom pengarna i budgeten för snöröjningen är slut. Tekniska nämnden tvår sina händer i brist på anslagstillskott. Inför nästa år kräver kommunledningen dessutom att nämnder och förvaltningar ska spara en procent på grund av sjunkande skatteinkomster.
Byggandet av en öppningsbar bro med all kringutrustning blir ytterligare ett objekt som tar kostnader från de redan hårt ansatta anslagen.
Motivet för byggandet anges vara ett led i utvecklingen av Luleå skärgård. Bron skulle möjliggöra för kommuninvånarna att ta sig ut till sommarstugor, naturen på Sandön och Klubbviken.
Dessutom förbättras kommunikationerna till och från fastlandet för de bofasta (cirka 30 personer enligt uppgift). I dagsläget är det stora problem att ta sig till och från Sandön under förfallotiden, det vill säga i samband med isläggning och issmältning, vilket har framförts som ett viktigt motiv för bron.
Argumenten för bron bygger på ökad tillgänglighet. Om man funderar lite mer kring detta så inser man ganska snabbt att det bara är för en väldigt liten andel kommunmedborgare som bron byggs.
Antalet personer som tar sig ut till Sandön under perioden oktober till och med april torde vara ganska få utöver de 30 åretruntboende. Och under stor del av den tiden finns isvägar och möjlighet att ta sig till ön på enklare sätt än över bron.
Under sommarperioden kommer säkert antalet tillfälligt besökande att öka, frågan är bara hur många. Det är cirka en mil från centrala Luleå och sedan cirka 8 kilometer kvar ut till Klubbviken.
Redan avståndet till bron från stan avskräcker de flesta. Även om man tar cykeln på bilen ut till Tjuvholmssundet och sedan cyklar vidare så är det en lång cykeltur på skogsbilväg, det vill säga en väg som inte byggts för cykeltrafik i första hand.
Föreningarna som representerar det rörliga friluftslivet i form av ägare av skutor, segelbåtar och motorbåtar glädjes åt den positiva utveckling som fritidsförvaltningen har åstadkommit i Luleå skärgård och konstaterar att den satsningen fortsätter även kommande år.
Vi ifrågasätter dock kraftigt detta specifika projekt då vi anser att pengarna kan användas till viktigare investeringar för Lulebor och besökande.
En ökad satsning på turbåtstrafiken skulle förmodligen uppskattas mer av dem som vill ut i skärgården samtidigt som det ytterligare skulle förstärka Luleås profil som sjöstad.