DEBATT: Plötsligt försvarsintresse (s)

Det är ett bra och välkommet initiativ även om de argument som hitintills har framförts lämnar många frågetecken.
Det är lite rörande att notera det plötsliga socialdemokratiska intresset för försvarsmakten. Jag har under mina drygt 30 år som officer aldrig tidigare upplevt särskilt stor omsorg om den eller om officersyrket från det hållet.

Jag är den förste att ropa bifall till alla dem som tycker att den försvarspolitik som har förts de senaste åren har lett till att försvarsmakten har hamnat i bekymmer.
Vi måste dock hålla i minnet att de flesta, om inte alla, försvarsbeslut sedan början av 1980-talet har fattats av socialdemokratiskt styrda majoriteter. Det som har varit symptomatiskt för huvuddelen av dem har varit att de har styrts av regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska argument. Försvars- och säkerhetspolitik har däremot sällan vägt särskilt tungt.

Jag minns mycket väl hur socialdemokratiska riksdagsledamöter från länet och kommunen har tigit still när beslut om nedläggning av verksamheter i Boden har fattats i försvarsbeslut efter försvarsbeslut.
Att i det perspektivet påstå att det är moderaterna som vill avveckla Bodens garnison, som Torbjörn Lidberg gör, är lite väl magstarkt.
Om man får tro vad Torbjörn Lidberg skriver på sin blogg så vill socialdemokraterna utbilda 12 000 - 15 000 värnpliktiga årligen, varav huvuddelen ska ges cirka tre månaders allmänmilitär grundutbildning. Endast 3 500 ska ges fullvärdig utbildning under ett år.
Man säger sig också tycka att förslaget är bra för försvarsmakten och bra för Bodens garnison.

Tyvärr så är förslaget inte alls bra utan i stället riktigt dåligt och det visar på okunnighet och bristande ansvar.
Okunnighet därför att man inte inser att man på tre månader inte kan få annat än militära skyddsvakter, vilka redan utbildas inom hemvärnet. Oansvarigt därför att man med förslaget helt struntar i försvars- och säkerhetspolitik och åter använder försvarsmakten som ett regionalpolitiskt och arbetsmarknadspolitiskt slagträ.
Om man lever i nutid och förmår kasta av sig gamla politiska ryggsäckar så inser man att ett modernt försvar måste vara direkt tillgängligt och användbart för alla de krav som ställs. Då duger inte ett mobiliserande försvar byggt på värnplikt.
Därför är den rapport som en enig försvarsberedning lämnade till försvarsministern den 4 september, och som bygger på regeringen direktiv, lovande. Man kan bara hoppas att den läggs till grund för den inriktningsproposition som ska läggas i höst.

I beredningens rapport beskrivs hur vår nuvarande, tvådelade, försvarsmakt (en för utlandstjänst och en för hemmafronten) blir en. Däri poängterar man bland annat att orters utbildningsförutsättningar ska vara en viktig faktor när man väljer utbildningsplatser. Det kan vara räddningen för bland annat Boden och Arvidsjaur.
I socialdemokraternas lösning behövs inte Bodens garnison och dess utbildningsanordningar. 12 000 korttidsutbildade soldater klarar man med lätthet av på tre platser i landet vilka mycket väl kan ligga där människorna bor.

Debatt: Plötsligt försvarsintresse (s)

Jag har noterat att Bodensossarna med Torbjörn Lidberg i spetsen har bildat en arbetsgrupp för att skapa opinion kring försvarsfrågan i allmänhet och försvarsmaktens närvaro i Boden i synnerhet.