Polisen ska aldrig göra fel - men vi är inga robotar
Landstingsråden Monika Carlsson, v, Kent Ögren, s, Britt Westerlund, s, och och Agneta Granström, mp, företrädare för majoritetspartierna.
Foto: Bengt-Åke Persson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Av kommentarerna på tidningarnas webbsidor kan man utläsa kritik mot Polisens agerande. Därför kan det vara på sin plats att reda ut vissa saker.
Polisen kallades till platsen för att ta hand om en beväpnad man som skulle gripas. Mannen hade hotat andra personer i villan på Porsön. Det var de som hade ringt.
Polisens unika rätt att använda våld mot andra medborgare i samhället är strikt reglerad. Därför anmälde vi oss själva till internutredningen i Umeå för att få skjutningen granskad. Det är lätt att förstå den oro och stress som de boende känner över skjutningen. Den är självfallet befogad och ska tas på största allvar.
Samtidigt måste alla försöka förstå den oerhörda stress det innebär att få ett vapen riktat mot sig när man ska göra sitt arbete. Hur många har det så på jobbet?
Det finns skribenter som efteråt raljerat över att det visade sig vara en soft airgun. Med facit i hand är allt enkelt. Men hur vet man det när en drogad gärningsman plötsligt riktar ett vapen mot en i mörkret?
För ett drygt år sedan hanterade polisen i Nyköping ett liknande fall. Då var det en psykiskt sjuk man som skulle omhändertas och som hotade polisen med en pistol. Även där uppmanades gärningsmannen att lägga ifrån sig pistolen och lägga sig ned på marken.
Den gången sköt gärningsmannen först och dödade en ung polisman.
Detta är verkligheten för Sveriges poliser. Vi ska självfallet ha utbildning för att klara av våra uppdrag i alla situationer och polisen ska aldrig göra fel. Den målsättningen har norrbottningarna rätt att kräva.
Men vi är inga robotar.
Per Karlsson