Privata vård- givares marknad
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
SvD:s granskning den 6 mars 2008 om Stockholms läns landstings genomförande av vårdvalsreformen tillsammans med ovannämnda kommentar bestyrker min oro.
Rapporten talar om att vårdcentraler från Stockholms befolkningstätaste kranskommuner med de lägsta inkomsterna i allt högre grad etablerar sig i de kommuner där befolkningen har de högsta inkomsterna.
Det sker genom att vårdgivarna, läkarna, har fri etableringsrätt i enlighet med vårdvalsreformen. Ersättningssystemet för vårdgivarna är kopplat till antalet patientbesök och listade patienter.
Överför man vårdvalsreformen till Norrbottens glesbygd, med långa avstånd, ökad vårdbehov med allt mer åldrande befolkning, hög arbetslöshet med överlag försämrade inkomster så borde inte attraktionskraften för privata vårdetableringar vara intressanta.
Men tyvärr så är det tvärtom, inte enligt mitt förmenande att skapa förbättrade vårdvillkor utan att förverkliga det fria vårdvalets intentioner "privatisering"!
Katarina Storm-Åsell delar min uppfattning om stafettläkarkostnaderna i Norrbotten, men avstår att kommentera Dagens Nyheters avslöjande om utländska vårdriskkapitalbolag som skördar miljardvinster i den svenska vården med placeringar i utländska skattesmitarparadis.
Det är förståeligt av den anledningen att Svenskt näringsliv är en gren av den utländska privata kapitalmarknaden.
Ren självbevarelsedrift, man sågar inte själv av den gren man sitter på!
Valfriheten skapar konkurrens och utveckling, det har Storm-Åsell rätt i. Enligt min mening ju fler konkurrenter ju fler privata vårdföretag för svenska skattebetalare att försörja på bekostnad av behovsbeprövad solidarisk skattefinansierad offentlig vård.
µ Svar till Katarina Storm Åsell, NSD Debatt den 12 januari.