Protektionism leder till stagnation
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag träffar bland annat min finländske kollega Paavo Väyrynen och diskuterar gränshandel, gränshinder och samarbete mellan Finland och Sverige.
För människor som bor i länder som gränsar till varandra är det i dag naturligt med täta relationer. Tidigare har utbytet inte sällan avbrutits av krig och osämja. I Norden har vi insett att ett fredligt samarbete är mer gynnsamt, något som har underlättats av att befolkningarna delar samma grundläggande värderingar.
I World Values Study framkommer det att nordbor värderar personlig frihet och individualism särskilt högt. Att ha en gemensam kultur- och samhällssyn har lett till att det finns en utmärkt jordmån för ett närmare samarbete i de nordiska länderna.
Utbytet mellan Sverige och Finland är intensivt redan i dag. Det ömsesidiga utbytet underlättas av medlemskapet i EU, och det råder fri rörlighet för varor, tjänster och kapital, med vissa begränsade men ändå kännbara undantag.
Inte minst uttrycker många näringsidkande gränsbor en frustration över att vi inte använder samma valuta i Finland och i Sverige. Men i Pajala har Systembolaget löst problemet genom att bygga om sina kassor för att lättare kunna ta emot kunder som betalar i euro.
Kritiker av det nordiska samarbetet menar att det i dag är förlegat och att EU-samarbetet kommit längre. I viss mån är kritiken befogad. Till exempel har den nordiska passunionen mist sin betydelse i och med att Schengensamarbetet utvecklats.
EU-samarbetet leder däremot till ett intensifierat nordiskt samarbete, och det har en stor betydelse. De nordiska EU-länderna är ganska små men har en gemensam syn i många frågor. Därför är det viktigt med samordning av ståndpunkter inom EU, till exempel träffas de nordisk-baltiska statsministrarna (Finland företräds av presidenten) inför varje toppmöte i Europeiska rådet.
Under Sveriges ordförandeskap i EU, andra halvåret 2009, kommer miljö- och klimatfrågor att stå i fokus. En särskilt viktig fråga för nordiska och baltiska länder är Östersjösamarbetet. Regeringen hoppas att vi inom EU kan få till stånd en överenskommelse om ett effektivare Östersjösamarbete.
De två huvudsyftena med denna strategi är att bättre kunna tackla de stora miljöproblem som drabbar Östersjön och att förbättra konkurrenskraften och handeln i regionen.
Idén om frihandeln som välståndsskapare är väl belagd och något som de nordiska länderna arbetar för. För Sverige har frihandeln varit avgörande för byggandet av ett välfärdssamhälle. Den svenska exporten uppgår till motsvarande hela 53 procent av Sveriges BNP. Just därför kan betydelsen av handel och företagande inte underskattas.
Det finns dock ett antal problemområden kvar som behöver åtgärdas. Ett flagrant exempel är handeln med Norge som är en av våra viktigaste handelspartners. På vissa jordbruksprodukter uppgår tullen till 400 procent, snittet på tullen för jordbruksprodukter är 124 procent för export till Norge.
Vi måste i alla sammanhang bekämpa den ökande protektionismen som leder till stagnation och urholkning av välståndet. En bra insats vore att göra något åt situationen i Norden.