Sveriges regering har slagit rekord i underdånighet under de slutna och odemokratiska förhandlingarna. Att gå EU-eliten till mötes har ansetts viktigare än att företräda svenska intressen. När det föreslagits ändringar av andelen röster till förmån för de mindre länderna, som Sverige, så har regeringen iskallt avvisat sådana förslag och lagt sig platt för de stora länderna. Nu mister medlemsländerna självbestämmande genom borttagen vetorätt på mer än 50 nya politikområden.
Socialdemokraterna har helt underordnat sig den borgerliga regeringens undfallenhet. Trots att EU:s fördrag är ett politiskt dokument där nyliberalismen och den inre marknadens överhöghet är skrivna i sten. Snacket om "vänster eller höger" i Europapolitiken i samband med EU-valen är därför bara tomt prat.
När den socialdemokratiska regeringens representant deltog på regeringskonferens var kommentaren: "Sverige har inga synpunkter". När nu borgaralliansen Fredrik Reinfeldt deltog på regeringskonferens lät det likadant: "Sverige har inga synpunkter". Att både borgaralliansen och den tidigare socialdemokratiska regeringen lägger sig platt inför EU-högheten är ännu märkligare när man betänker att det var borgarna och sossarna som inför EU-medlemskapet angav som största skäl till svenskt medlemskap var att man skulle in i unionen och påverka!
När EU-ministern Cecilia Malmström var EU-parlamentariker gjorde hon stor affär av att agera mot att parlamentet flyttar till Strasbourg en gång i månaden. Väl medveten om att flytten till Strasbourg inte är något som parlamentarikerna kan besluta om - de kan endast agera i opinionssyfte. Det är endast en regeringskonferens som kan ändra detta. Nu är Malmström minister och skulle kunna agera. Men nu är hon och regeringen tysta även i denna fråga. Varför agerade inte svenska regeringen?
Nu hoppas EU-topparna att medlemsländerna snabbt ska anta förslaget. En stor majoritet av befolkningarna i EU-länderna vill folkomrösta om det nya fördraget. Så vad väntar EU-ledarna på? Törs man inte fråga sina befolkningar?