fyra hyreshus från 40-talet
i Svartöstaden för att de står på industrimark enligt detaljplanen .
?Det är alldeles självklart att en fastighet som ianspråktagits för bostadsändamål innan detaljplanen antogs får fortsätta att brukas för detta ändamål?, skriver en advokat Intresseföreningen anlitat. Kommunen kan alltså behålla husen som bostäder eller sälja dem, om den vill.
Varför är det så viktigt att riva dessa hus nu? Intresseföreningen har uppvaktat politiker och samlat väl underbyggda argument under lång tid. Karl Petersen, P G Isaksson, med flera har först klart deklarerat att dessa hus bör vara kvar, men sedan ändrat sig.
Tar man Intresseföre-ningens samlade argument på allvar står det klart: det finns inget hållbart argument för att riva, dessutom finns minst en seriös köpare. (Gå gärna in på intresseföreningens hemsida: www.blackis.net och ta del av föreningens argument och advokatens hela utlåtande. Detta ingår i tekniska nämndens beslutsunderlag).
Varför är det då så viktigt att just dessa fyra hyreshus bevaras, utöver att det är fel att riva fungerande bostäder utan hållbart argument?
Jo, de är fyra av ursprungligen 15 hyreshus som byggdes för arbetare på NJA på 1940-talet. Varje hyreshus hade fyra mindre tvårummare med kök och badrum. Ett under av modernitet, den nya generationen arbetarbostäder.
Normalstandard för en arbetarefamilj när Svartöstaden växte fram i slutet av 1800-talet bestod av ett rum med järnspis, fyra per kåk och utedass på gården. Arbetarna byggde sina egna kåkar nära malmhamnen och hyrde ut för att själva ha råd att bo.
50 år senare har alltså standarden höjts enormt. För tjänstemännen på NJA byggdes villor på Älvnäset, liksom disponentvilla. LKAB hade redan sina motsvarigheter till detta på Älvnäset. Jämför detta med vad som är normalstandard
i dag.
Det ger perspektiv. Allt detta bör ses i sitt samlade sammanhang och då är faktiskt varje hus viktigt för helheten. Speciellt som man redan rivit tre av hyreshusen. I dag är bara tolv kvar. Rivs de aktuella fyra blir det bara åtta kvar av de ursprungliga 15. En av länsstyrelsens antikvarier har sagt, att visserligen gäller k-märkningen bara husen byggda fram t o m 1930-talet, men egentligen borde allt fram till 1960-talet vara k-märkt. Det är den samlade bebyggelsen, miljön, som är värdefull.
Rivs husen försnillar kommunledningen en del av Luleåbornas historia och framtida utvecklingsmöjligheter av vår egen riksintressanta industrihistoria. Malmbanan och malmhamnen är viktiga delar av det teknologiska megasy-stemet, som år 2000 utsågs till ett av Sveriges tio viktigaste industriminnen. Svartöstaden är riksintresse för sin kulturmiljö, inklusive dessa hyreshus, och bör bevaras och utvecklas med respekt för dessa värden.
Kunde Sven Köhler gå emot SSAB:s och LKAB:s sammanlagda planer på att riva hela Svartöstaden måste väl tekniska nämnden kunna ha kurage nog att rädda dessa hus från rivning. Var stolt över vår historia.
Behåll husen, sälj dem och öppna möjligheter till framtida utveckling, i stället för att riva på grund av eventuella framtida behov. Den dag det eventuellt blir aktuellt att husen är i vägen för SSABs expansion eller Norrbotnia-banan, kan man till exempel flytta dem och förslagsvis låta dem ersätta de rivna hyreshusen på Börstskärsgatan och ha kvar en samlad bebyggelse där.
Jo, jag vet att det är grå zon nu, men om 20-40 år ser kanske stadsplanen och övriga förutsättningar annorlunda ut.
Dessa fyra hyreshus i originalskick på utsidan med lite avskiljt läge kan dessutom mycket väl vara en tillgång i framtida filminspelningar. Olika delar av miljön i Svartöstaden används redan nu flitigt i tv- och filmproduktioner.