Rätten svalde soppan
Fritjof Enbom - den huvudåtalade i spionrättegången.Foto: scanpix
Foto: SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har själv kommit till exakt samma uppfattning, men genom ett helt annorlunda tillvägagångssätt.
Såsom forskare vid Försvarshögskolan har jag nämligen haft full tillgång till de 33 hemliga domsbilagorna, de hemliga akterna hos Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) och de berörda militära stabernas hemliga och kvalificerat hemliga arkiv.
Jag har vidare 1964-65 tjänstgjort i Boden och under tre perioder 1978-83 vid försvarsområdesstaben i Kalix.
Statsåklagare Werner Ryhninger påstod att Fingal Larsson 1946 hade röjt att det fanns planer på att befästa Råne älv. Ett sådant påstående är emellertid helt orimligt. Hur skulle Fingal Larsson, som var banarbetare vid SJ, kunna ha insyn i den militära planeringen på regional nivå?
Men det är märkligare än så, för det fanns nämligen inga sådana planer. Jag behöver inte åberopa min insyn i försvarsplaneringen av Kalixlinjen, utan blott peka på året 1946.
Vid den tidpunkten var hela svenska folket uttröttat efter beredskapsårens påfrestningar och det lades inte ner en enda krona på att bygga befästningar. Tvärtom planerades en avsevärd nedrustning, som emellertid kom av sig 1948 genom den kommunistiska statskuppen
i Prag.
1952 var kommunistskräcken utbredd i Sverige och i USA härjade senator Joseph McCarthy, vilken Werner Ryhninger förefaller att ha sökt efterlikna.
Åklagaren framställde saken så att de stämningar som rådde under rättegången 1952 också skulle ha varit rådande sex år tidigare, vilket var fullständigt felaktigt.
Statsåklagaren blev så fartblind att han for fram med lögner och påstod att Fingal Larsson röjt hemliga befästningar vid Sockenträsk. Byn Sockenträsk ligger i slutet av en återvändsväg cirka en mil nordväst om Vitvattnet. Där fanns det inga befästningar. Men Fingal Larsson var uppvuxen i banvaktsstugan Sockenträsk. Var det där befästningarna fanns?
Banvaktsstugan ligger cirka fem kilometer söder om byn och dit finns det ingen väg alls. Men det räcker med att titta på Eniros karta för att se var det bör ha funnits befästningar.
Vid Björkvattnet sammanstrålar Haparandabanan och väg 356 i ett smalt pass mellan två sjöar. Det skulle ur militär synpunkt vara tjänstefel att inte befästa den platsen.
Byggandet av Haparandabanan hade stor militär betydelse. Detta stod i samband med byggandet av Bodens fästning och redan 1897 beslöts det att bygga denna järnväg som blev klar fram till Morjärv 1902.
Sannolikt var det redan då som befästningarna vid Björkvattnet anlades.
Jag har själv sett dem och de är av den typ som byggdes före och under början av första världskriget. Teknikutvecklingen under världskriget medförde emellertid att dessa befästningar var helt omoderna redan 1918.
Våren 1946 berättade Fingal Larsson för den huvudåtalade Fritjof Enbom att han som barn hade lekt i dessa gamla och av militären övergivna befästningar.
På denna rostiga spik kokade Werner Ryhninger en soppa, som rätten svalde och dömde Fingal Larsson till två års straffarbete för spioneri.
Den tragiska sanningen är alltså att Fingal Larsson dömdes för att åklagaren lurade i rätten att en oskyldig berättelse om barndomens lekplatser innebar allvarlig skada för rikets säkerhet.