Regeringen och arbetsgivarna struntar i kvinnors arbetsmiljö
Allt för många av LO-förbundens kvinnor drabbas av långa sjuk-skrivningar. En anledning är belastningsskador på grund av ett hårt styrt, ensidigt arbete med oregelbundna arbetstider.
Kvällar, helger, nätter. Kvinnor i vårdyrken löper stor risk att dra på sig skador på grund av bland annat oregelbundna arbetstider.foto: Jurek Holzer
Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett ökat krav på att arbete utförs under dygnets alla timmar har gjort att allt fler kvinnor inom servicesektorn arbetar kvällar, helger och nätter.
Bara en av tre kvinnliga arbetare arbetar enbart vardagar på dagtid. Dessutom ökar ensamarbetet med allt vad det innebär av utsatthet, hotfulla situationer och psykisk stress.
Andelen kvinnor som har tid och möjlighet att stanna upp och ta en kort paus i arbetet minskar. Bara tre av fyra kvinnliga arbetare inom offentlig sektor och privat service har små möjligheter att ta en kort pratpaus i arbetet.
Också när det handlar om att kunna påverka arbetstakten och ha inflytande över när olika arbetsuppgifter ska göras finns en negativ utveckling, som också den drabbar kvinnorna värst.
Med detta som bakgrund är det enkelt att förklara att arbetarkvinnors problem med värk, trötthet och håglöshet också ökar.
Samtidigt som villkoren på arbetsmarknaden ökar minskar paradoxalt nog tillgången till företagshälsovård. Minst tillgång till företagshälsovård har kvinnliga arbetare inom privat service.
Med rapporten
"Trender i arbetsmiljön 2007 - klass & kön" blir det än mer omöjligt att förstå varför den borgerliga regeringen lägger ett allt tyngre ansvar på enskilda personer när det gäller såväl sjukdom som arbetslöshet.
Det framstår också som obegripligt att den borgerliga regeringen dessutom försämrat förutsättningarna för ett effektivt arbetsmiljöarbete genom att till exempel dra ner anslagen för Arbetsmiljöverkets inspektionsarbete.
Ett strukturellt missgynnande av kvinnors arbetsmiljö är ett växande samhällsproblem som kräver både partsgemensamma och politiska lösningar. Hur människor mår på sitt arbete handlar grundläggande om bemanning och arbetsorganisation.
Det är arbetsgivarna som är ensidigt ansvariga. Detta ansvar slarvar de uppenbart mer än lovligt med.
Det är nödvändigt att återupprätta det som varit ett systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser.
Att LO-förbundens kvinnor ska betala den borgerliga regeringens kvinnofientliga politik och arbetsgivarnas nonchalans i arbetsmiljöarbetet är oacceptabelt.