I fredagens ledare i NSD utpekas jag som en av de personer deltagit i KUs ?drängslagsmål?. Ledarskribenten menar bland annat att mina frågor inte varit sakinriktade och att min så kallade angreppstaktik var ?terrierlik?. Eftersom denna recension kommer från socialdemokratiskt håll ser jag detta som positiva omdömen. Jag har också fått en oerhörd mängd positiva reaktioner via mail och telefonsamtal från svenska folket.
Sedan hänger sig skribenten åt ett långt försvarstal för Freivalds och Persson och menar att det i dag är lätt att vara efterklok och tala om vad som borde ha gjorts annorlunda.
Så här är det. Vi hade haft en betydligt mer välfungerande krishantering i regeringskansliet om regeringen hade velat ha en sådan. Katastrofkommissionen skriver i sin rapport att avsaknaden av en krishanteringsfunktion vid tiden för tsunamin inte berodde på att frågan inte hade aktualiserats under Göran Perssons åtta år vid makten, utan på ett medvetet ställningstagande från hans sida.
Vidare sände försvarsdepartementet ut ett mail klockan 06.28 på annandagens morgon med rubrikerna ?Flodvåg i Phuket - många befaras döda? och ?UD: Upp till 20 000 svenskar i området?. Tidningarnas nätupplagor fick in allt fler uppgifter under annandagen, fax sändes från ambassaden i Bangkok till UD redan på morgonen, regeringskansliets växel rings ner av oroliga anhöriga och av personer på plats i Thailand som berättar om vad som har hänt.
Trots detta sprids inte informationen i organisationen. Höga chefer verkar ointresserade av vad som händer lägre ner i hierarkin. På gräsrotsnivå är man rädd för att ringa höga chefer och infomera. En person som vågar larma - snacka om civilkurage! - får en allvarlig reprimand av sin chef. Så ser arbetsmiljön ut på regeringskansliet.
På grund av regeringskansliets hierarkiska och stelbenta byråkrati tog det alldeles för lång tid innan Sverige kunde sända hjälp till Thailand. Under tiden hjälpte de gästvänliga thailändarna i första hand turister. Utanför sjukhusen låg svårt skadade och döende thailändare på gräsmattor i värmen och fick inte hjälp förrän utlänningarna fått hjälp. Svenskar som förlorat sina nära fick inga eller motstridiga besked.
Freivalds och Persson tar på sig allt ansvar, säger de, men när de får frågor om enskilda händelser menar de att allt ändå skötts perfekt. Freivalds och Persson vägrar ta det självklara politiska ansvaret för misslyckandet genom att avgå.
Det borde vara en betydligt intressantare fråga för ledarskribenten än att på ett verklighetsfrämmande sätt dissekera enskilda KU-ledamöters utfrågningsteknik.
Svar til Peter Althin:
NSD:s ledarsida har aldrig påstått att regeringskansliets hantering av tsunamikatastrofen var klanderfri. Det begicks fel och misstag, vilket också katastrofkommissionen visade i sitt betänkande. Det har även sagts och skrivits flera gånger på denna ledarsida. Givetvis är det en kritik som både politiker och tjänstemän har något att lära av.
Däremot är det sorgligt att se hur borgerliga oppositionspolitiker försöker partipolitisera och plocka enkla poäng på denna nationella katastrof.
Det dröjde bara några dagar efter flodvågskatastrofen 26 december innan Peter Althins partiledare Göran Hägglund började snacka om att en borgerlig regering minsann skulle ha skött krishanteringen bättre. Sedan har det bara fortsatt, senast i KU-förhören.
Jag tycker det är ett bedrövligt skådespel. Vi hade behövt ett eftertänksamt och nyanserat samtal om vad som kan göras bättre och annorlunda, men i stället har vi fått en simpel partiträta.