Region- bildningen demokratiskt haveri
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Norrbotten har tre partier, sjukvårdpartiet, moderaterna och folkpartiet, regelbundet redovisat kritiska sanningar i länets medier. Någon egentlig debatt har sällan kommit till stånd eftersom förespråkarna från alla övriga partier nästan helt hållit tyst, i vårt län liksom i resten av landet.
Taktiken för genomförandet av en storregion verkar vara hämtad från Astrid Lindgrens "Emil i Lönneberga". Regionlandstingen har av den socialdemokratiska propagandaapparaten beskrivits som Emils hyss. "Di bare blir".
Till den senaste tidens händelser har adderats, eller snarare förtydligats, en dimension som tidigare debatt bara snuddat vid: det demokratiska haveriet. Först har en organisation med en interimsstyrelse bildats, till en kostnad av
8 miljoner kronor sjukvårdsmedel enbart för 2008, i avvaktan på vår regerings ställningstagande. En projektledare har anställts till priset av 95 000 kronor per månad plus diverse förmåner. Två medhjälpare har han dessutom tilldelats. Allt för att arbeta fram en Storregion norra Sverige som varken är behövd eller efterfrågad.
Utan styrelsebeslut, dolt och i hemlighet, har dessutom landstingsrådet Kent Ögren (s) beställt en mycket vinklad opinionsundersökning som bekostats med skattemedel. Detta har nu förtjänstfullt avslöjats av TV 4 och Dan Ankarholm (ns) som även lyckats få ta del av den hemliga undersökningen.
Det uppenbara syftet med undersökningen att presentera en motbild till den av sjukvårdspartiet och moderater beställda och bekostade undersökning som visade att 88 procent, alltså nio av tio norrbottningar, inte vill ingå i en storregion tillsammans med Västerbotten och norra Västernorrland.
Den metoden är snarare lånad från någon av de forna öststaternas underrättelsetjänster. Ska sådana metoder över huvud taget få förekomma i ett demokratiskt system?
Alla inblandade politiker är nu skyldiga att öppet ta ställning till detta.