Region Norrland enda räddningen för desperata tjänstemän

Luleå2009-01-10 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Skellefteå är Skellefteå men Norrbotten är Norrbotten".
En elegantare sammanfattning över vilka svårigheter det innebär att övertyga länets innevånare om fördelarna med en region Norrland går knappast att hitta, även om citatet från ishockeyspelaren Niclas Wallin i Carolina Hurricanes egentligen handlar om derbyt mellan Luleå Hockey och Skellefteå den tredje dagen på det nya året.
Skickligt vädjar han till norrbottnisk patriotism.
Han uppträder som en självklar framtida ledargestalt inom den förening som allt tydligare marknadsför sig som hela länets angelägenhet.
Samtidigt uttalar han en domedagsprofetia angående förutsättningarna för uppgivandet av norrbottnisk identitet och samhörighet.

Mycket litet har hittills i länsdebatten handlat om drivkrafterna hos de 97 procent av politikerna som enligt propagandan är för bildandet av region Norrland, bestående av Norrbotten och Västerbotten samt de norra och inre delarna av Västernorrland.
Desto mer har handlat om det Niclas Wallincitatet berör, det vill säga den åsikt som är nästan alla andras, på allra senaste tiden till och med landshövdingens.
Vi vill fortsätta vara Norrbotten!

Eftersom region Norrland är på väg att begravas före sin födelse är chansen stor att den 97 procentiga andel politiker som tills nu påståtts vara för regionen, successivt under det nya året 2009 kommer att reduceras till 0,00 procent, eftersom nästa val snabbt närmar sig och enligt det rörelsemönster jag tidigare kallat "hur syltgamar flaxar".
För alla dessa, oavsett politisk färg, bör följande påpekas:
Att norrbottniska politiker drivit regionfrågan hårdast, trots att norrbottnisk identitet som Niclas Wallincitatet visar tydligen är starkare än för andra norrlänningar, beror på att pressen från allt desperatare tjänstemän inom landstingsorganisationen är störst här.

Det beror i sin tur på att de organisationsförändringar som NLL drivit längre än alla andra landsting har fört vårt landsting närmare avgrunden än något annat.
Kostnadsexplosionen för stafettläkare är bara ett enda litet tecken.
Regionen har därför länge framstått som den enda räddningen för dessa tjänstemän tillsammans med sina politikermarionetter.
Att sedan genomföra reformen enligt statskuppsmodellen var förstås den med tanke på norrbottnisk opinion enda framkomliga vägen.

För alla landstingspolitiker i Norrbotten gäller nu i fortsättningen, oavsett hur lite man av ansvariga tjänstemän fått veta och oavsett hur obekväm syltgamrollen kommer att kännas:
Snart kommer kraven på verklighetsanpassad riktig sjukvårdspolitik att ställas.
God fortsättning på er alla!

Läs mer om