Reinfeldt, agera nu
Vilket läge kommer industrin att befinna sig i när finanskrisen är över, hur många jobb kommer att försvinna för alltid, om ett år eller när det nu vänder? Den frågan avgörs nu, när regeringen är alltför passiv och tycks sitta på läktaren och vänta på att krisen ska blåsa bort. Nu satsas stora resurser ute i Europa på inhemska industrier.
Foto: Hans Sternlund
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
i en girig finansmarknad som kollapsat och dragit industrin med sig.
Nu slås rekord på rekord, från januari 2008 till januari 2009 sjönk industriproduktionen med 23 procent. För stål och metall är motsvarande siffra minus 40 procent och för fordonsindustrin hela minus 57 procent. Vi ser det också i vårt län där LKAB, Ferruform och SSAB nu brottas med effekterna av finanskrisen.
Det är nu som det är det viktigt hur Sverige agerar för att mildra effekterna och hänga med när konkurrentländerna rustar för framtiden. Den svenska regeringen tycks agera som kärringen mot strömmen och verkar ha valt en egen väg. Den ödsliga vägen som regeringen tycks föredra innebär att den svenska industrin tappar stort
i konkurrenskraft mot omvärlden.
Vad händer då ute i Europa och i vår omvärld? Statsministern och näringsministern dömer ut vår fordonsindustri med uttalanden i tv på bästa sändningstid om att Volvo och Saab tillverkar bilar som ingen vill köpa. När krisen för Saab visade sig som mest akut föreslog en något tomhänt, desperat näringsminister att Saab skulle lägga om produktionen och börja tillverka vindkraftverk.
Vid samma tidpunkt visade Tysklands förbundskansler Angela Merkel prov på styrka och ledarskap. När GM offentliggjorde att man skulle lämna Europa och Sverige så begav hon sig till Opels fabrik i Rüsselsheim och klargjorde där att hennes regering inte skulle låta den tyska bildindustrin falla.
Belgien, där Volvo också finns, har ett statligt permitteringssystem och tyskarna förlänger sitt från 6 till 18 månader där ersättningen är betydlig bättre än den numera anorektiska svenska a-kassan.
IF Metalls förbundsledning har sedan hösten 2008 i samtal med näringsdepartementet föreslagit olika lösningar för att undvika onödiga uppsägningar. Regeringen har valt att inte lyssna och ser med öppna ögon hur människor går ut i stora skaror i en oviss arbetslöshet.
Nu vältras kostnaderna över till kommunernas socialbidrag som nu ökat lavinartat när människor ska leva på en försämrad
a-kassa. I det läget har IF Metall tecknat en tillfällig överenskommelse som ger de lokala parterna möjlighet att avtala om förändrad arbetstid. Valet ska stå mellan arbetslöshet med en låg a-kassa, som kan ligga på omkring 60 procent för en uppsagd Volvoarbetare, eller att behålla jobb.
IF Metall har agerat och tagit till en unik åtgärd i en unik kris. Regeringen Reinfeldt, som borde ha tagit ansvar i krisen, har i stället valt att vara overksam. De ministrar som vid högtidliga tillfällen gärna pratar om den svenska modellen förstår inte att den innebär att tre parter samverkar; att arbetsgivare, fackliga organisationer och staten är med och tar ansvar.
Regeringen sitter fortfarande på läktaren och tittar på när ett så exportberoende land som Sverige äventyrar sin industri som till vissa delar riskerar att gå under. Ska vi
i framtiden kunna behålla vår välfärd så behöver landet en expansiv och konkurrenskraftig exportindustri om detta ska vara möjligt.